Falska surdegsfrallor och en lurmus!

Lördag  31/5 2025

Falska surdegsfrallor mumlade jag för mig själv medan jag stirrade in i ugnen på något som snarare borde kallas för mandelmjölsvulkaner. Aivi hade en viss poäng i att cellgifter nästan var mer aptitretande än det där… Frallorna i sig kunde man inte anklaga för något, de hade ju inte salufört sig själva med falsk marknadsföring! Nej, det enda falska jag kunde se här var den där smala, käcka kvinnan som stod och log med en ”falsk surdegsfralla” i handen på sin hemsida och såg sådär lycklig ut som bara nyttiga kvargmänniskor kunde göra. Men visst, var man van vid att äta damm så var väl detta ett väldigt festligt alternativ till helgfrukosten så hon kanske faktiskt var glad på riktigt ändå! Frallorna påminde mig lite om de där vackra spökena i betong som jag och Thomas hade tillverkat till Halloween! Visst blev jag absolut rädd när jag såg vad vi hade skapat, men det var inte direkt så jag hade tänkt mig att de skulle se ut.

Medan jag väntade på att min festmåltid skulle bli klar i ugnen tänkte jag att jag skulle unna mig en varm och härlig dusch och stegade in i mitt ovanligt välstädade badrum. Eftersom jag även hade återgått till den naturliga ”falska deodoranten” utan metaller i så luktade jag numera lite väl naturligt om jag skulle vara helt ärlig faktiskt. Vattnet kändes inte helt varm i duschen och jag började fundera över om jag hade satt på fel kran. Det var dock sällan man hade gjort fel vid de tillfällen man önskade det, så jag tog ett djupt andetag och kikade ut från mina vackra duschgardiner för att konstatera att varmvattenberedaren hade gått sönder! Jag fnös åt honom och tänkte på hur nyttigt det var att skölja ur håret med kallt vatten för att stänga alla porer i håret. Det hade jag läst en gång på en sån där käck hårsida.

Efter att ha skruvat isär fanskapet för att försöka ”tömma honom” blev det solklart att jag hade varit singel ett tag nu. (Det kan i och för sig även ha varit en feminin variant som jobbat hårt på sina knipövningar, alternativt lånat den fantastiska ”Insculpt chair” som jag själv hade varit modell för åt Qryo.) Mio och jag hade också på vägens gång klätt vår kärlek till varandra i ord och demonstrerat ett samarbete utav rang därinne i badrummet. Hur som gav jag faktiskt och upp satte mig i soffan för att  börja skrolla på mobilen. Plötsligt fick jag en briljant idé när en länk som ”en vän” hade skickat poppade upp på skärmen! Jag lutade mig tillbaka i soffan och kände mig sjuuukt nöjd över min nypåkomna plan!

 ”Flashback – Gör din egen vagina! Enklaste och bästa sätten!”

Detta var inga vanliga män skall jag säga er utan rejäla karlar som till och med fick en sådan uppfinnare som McGyver att blekna! En vända i huset eller lägenheten och de kunde förvandla precis allting ifrån en handske, ett bananskal eller en gammal telefon till en hemmagjord snippa! Detta Forum måste ju vara helt överlägset Tinder på alla sätt och vis. Visst hade man fött ett barn, men en gammal skurtrasa och en halvmöglig apelsin borde jag väl ändå fortfarande kunna toppa med mina 45 höstar på nacken? Vem som helst i den där tråden skulle kunna fixa min varmvattenberedare inom loppet av 10 minuter, det var jag helt övertygad om. (Ja, skulle de mot förmodan misslyckas med uppgiften, kunde de ju få med sig hela varmvattenberedaren hem och fylla den med kokta makaroner som tröst. Sådana gamla knep kunde ju till och med jag! Den kallas väl för en fält… termos! Inget annat vad tänkte du på för ord nu? Usch! Tur att man har återinfört lumpen så man lär sig vad man har en termos till i tid!)

Jag ringde Thomas alldeles exalterad för att berätta om min briljanta idé!

- Nämen Monica! Det låter ju lite som prostitution för mig faktiskt, sade Thomas med en ironisk ton.

- Ja, alltså jag kan absolut förstå vad du menar, men på vilket sätt skiljer det sig ifrån en klassisk, kommunal anställning menar du i så fall? svarade jag allvarsamt. Här kan man ju själv välja både arbetstider och kunder. Jag kanske till och med kan använda mig av mitt RUT-avdrag.

Nej, ibland var Thomas allt lite trångsynt tyckte jag, men återigen var det väl ett manligt drag att se problemen i stället för lösningarna…

Storken i en helt ny tappning!

 

2025-05-31

 
- Du ska inte börja skriva igen då? frågade Aivi allvarligt i telefonen.

- Eeeh, neh! Det är helt korrekt! Det skall jag inte! Jag har ju inte ens gjort klart min första bok och du tänker att det vore kanon att påbörja något nytt innan den är klar?

- Ja, alltså det är väl ändå så du brukar göra? svarade Aivi med ett skratt. Ett vinnande ”Monica-koncept”!

Vinnande och vinnande, det vet jag kanske inte riktigt om jag skulle kalla det för, men visst hade det hänt att man kanske inte riktigt hade avlutat alla kanonprojekt som man dragit i gång nu när hon nämnde det. Det här projektet med att gå runt och ha cancer trodde jag i och för sig exempelvis var ett avslutat kapitel i mitt liv, men ack vad jag bedrog mig.

- Hur gick det med den där killen du träffade i Andorra då? frågade Aivi nyfiket.

- Jaaa, du, träffade och träffade… Det var väl egentligen mer nära att jag träffade honom med mina skidor i ansiktet när jag välte med min resväska över en trottoarkant på flygplatsen och han gick precis bakom mig. Redan då borde han ha blivit rädd och försökt fly ifrån mig! Den möjligheten har jag ju själv önskat mig menar jag, men det är lite svårare att fly ifrån sig själv tyvärr. Hur som stod han ut ett tag och jag försökte verkligen hitta en kompromiss, fortsatte jag allvarligt, men han var helt låst i en tanke du vet sådär som killar kan vara!

- Vad menar du? frågade Aivi förvirrat. Att han bodde långt bort? Var distansen jobbig?

- Nej, nej, alltså just 50 mil såg han inte som ett problem, vi bor ju praktiskt taget grannar. Hur smidigt som helst! Det var bara han som inte var flexibel i övrigt helt enkelt och saknade förmågan att tänka utanför boxen och se möjligheterna i stället för hindren! Jag hade kollat upp precis allting, dragit ut papper, kollat upp lagparagrafer och endast en liten underskrift saknades, men då började han att darra på manschetten så att säga! Han sa ändå ja först både muntligt och skriftligt, men jag tror inte att en konversation på Messenger håller fullt ut rent juridiskt faktiskt om man skall hårdra det.

- É du full eller vad pratar du om? skrattade Aivi. Eller har du börjat med cellgifter nu i alla fall?

- Nej, alltså han ville ha barn sa han och det tyckte jag såklart lät toppen! Jag trodde liksom aldrig att han skulle fråga, så jag kollade upp allting direkt! Det visade sig att det var fullt möjligt att utföra en adoption om det fanns ”synnerliga skäl” och det skall gudarna veta att det finns! Jag har ju dessutom adhd, så han hade till och med kunnat söka extra bidrag för att ta hand om mig. Jag är rena rama guldgruvan. Jag kan fortfarande bara se hur lösningsorienterad jag är här, men det var tydligen inte alls vad han hade tänkt sig. Lite oklart om det var den där episka spädbarnsperioden i livet han suktade efter som jag inte riktigt hade kunnat erbjuda, men jag hade absolut kunnat göra ett tappert försök. Man hade väl helt enkelt fått ställa upp på att skrika och gråta och väcka honom på nätterna några gånger även om det hade känts lite udda. Finns ju folk som sysslar med betydligt sjukare skit än sånt menar jag.

Aivi skrattade hysteriskt i andra ändan men efter en stund kom ändå frågan.

- Asså Monica säg att du INTE frågade honom på riktigt? Och nästa fråga, finns vuxenadoption?

- Vad menar du? Ska du ta hans parti nu? svarade jag allvarligt. Jag kan absolut se vissa hinder rent juridiskt när det kommer till begreppet incest, men i det här fallet skulle jag nog se det som en ren formalitet ändå. Det går säkert att justera i kontraktet lite som man gör med äktenskapsförord, för det fanns ändå ingen färdig kontraktsmall att signera för just ”adoption av vuxen”. Det kontraktet fick man skapa själv helt fritt. Du kan få en länk en av mig om du vill, men du kanske inte behöver bli adopterad?

- Monica jag älskar dig du är såååå rolig och så sjuk, skrattade Aivi vidare.

- Mmm, tack jag vet! Jag har ju fått cancer igen! Men du, du vet att jag älskar dig med…