Gloryhole II - ett extra hål ändå!

2025-06-26 

Omläggningen av operationssåret hade väl inte varit den mest episka jag hade skådat och jag kunde inte sluta fascineras var gång människor konkretiserade Einsteins fantastiska citat!

"Problemen kan inte lösas med samma tänkande som skapade dem." 

Även om såromläggning inte var mitt expertisområde, förstod jag att det inte var meningen att huden bredvid operationssåret skulle följa med när man bytte förband. Så långt delade ändå jag och sjukhuspersonalen samma åsikt, men att sätta på ett likadant förband igen, det kändes faktiskt inte som en toppenidé... 

Jag hade fått åka ner till kirurgen igen och i samma mening som sköterskan konstaterade att "huden hade reagerat på förbandet", tog hon fram ett nytt likadant förband. Jag talade om för henne att jag helst ville ha lite hud kvar och att det räckte gott och väl med ett hål på 3x3 cm utöver de hål jag hade försetts med ifrån födseln. Jag hade nämligen lite svårt att förstå vad jag skulle med det till? Efter att ha tänkt till en stund hämtade hon ett nytt salvförband, som hon tyckte skulle sitta i nästan två veckor. Om jag fick en infektion eller om det det blev rött i kanterna, skulle jag höra av mig. Antibiotika ville man ju inte ta i onödan och sepsis ligger ju lite i tiden. Hur jag skulle se igenom förbandet om det blev rött, var dock en smula oklart.

"Gör det ont?", hade hon sedan frågat med en grimas som antydde att det inte såg toppen ut. Även den typen utav frågor fascinerade mig djupt, liksom vad man förväntades svara på den frågan. "Nej, det är jätteskönt! Jag gillar att ha ont!"  Det fina och mycket praktiska med att operera brösten var i och för sig att känseln blev minst sagt sporadisk. På vissa ställen hade man extremt känslig hud som gjorde ont bara man tittade på den, medan man på andra ställen inte hade någon känsel alls. Sett ur ett praktiskt perspektiv var detta toppen om man ville ligga och äta varm mat i sängen. (Ja, alltså inte ligga som du tänker, det tror jag kan uppfattas som lite oartigt under tiden även om det funnits tillfällen som man hade velat fråga om det var okey att ta en macka och dra på en ljudbok med mindfullness tills det var avklarat.) 

Efter strålningen och operationerna på min vänstra persika, var känseln minst sagt reducerad när det gällde att känna av värme och kyla. Därav kunde man nog ta hela kastrullen direkt ifrån plattan och ställa den på bröstet och slippa släpa fram underlägg i onödan! Dessutom verkade jag nu få samma möjligheter på högra tutan! Numera var det också ganska trendigt med silikonvantar i köket för att ta ut ugnsplåtar, så jag tror absolut att mina tutor skulle fungera finfint som grytunderlägg. Nakensushi hade man ju hört talas om, men nakenfodue skulle nog kunna bli något mycket unikt! Jag skulle även kunna söka jobb som Gloryhole på golfbaren i Göteborg och skaffa ett Onlyfanskonto på det, sen skulle pengarna snart strömma in på kontot!

Hur som hade jag för en gångs skull tyvärr gjort som jag blivit tillsagd och när förbandet släppte igen dagen innan återbesöket, möttes jag utav något som såg ut lite som en vulkankrater, alternativt "Hasses bensår", som varit det enda tabuämnet under luncherna på hemtjänsten. Så ja, nu såg jag fram emot att bli erbjuden ett nytt salvförband imorgon och ett utlåtande av sårvårdens eminenta expertis...