MDK - Monicas Domedags Konferens

2025-06-19 

Vid det här laget visste jag exakt när de hade sina konferenser och personalen visste att jag inte bara var sjuk, utan även en sjukt jobbig patient! Med det sagt fanns det inte så mycket mer att göra än att tjata om man ville få veta något. Ja, inte för att jag nödvändigtvis ifrågasatte alla deras rutiner, utan mer för att rutiner överlag inte riktigt var min grej… 

Sköterskan hade lovat att ringa när de fick svar, men jag hade fortfarande inte hört något. Sen visste jag ju att de hade sin MDK, Monicas-domedags-konferens, på torsdagar. Eller ja, de pratade kanske inte om mig varje torsdag även om de säkert behövde prata av sig efter att ha haft med mig att göra, men en ”Multidisciplinär konferens”,  hade de alltid sent på torsdagar.  Det där med att vänta, var kanske inte heller min paradgren utan jag levde hellre enligt devisen nu, genast eller med en gång! 

Eftersom alla sjukinstanser, myndigheter och liknande hade telefontider på ungefär en kvart om dagen, så var det bättre att skicka meddelanden i min vårdplan. Nu kanske du undrar vad ”min vårdplan” är, vilket jag förstår, men dessvärre undrar jag själv fortfarande lite samma sak. Inte för att jag själv direkt kan titulera mig som IT-ingenjör, men en mer svårnavigerad plattform tordes nog ändå vara svår att hitta! 

Hur som svarade min sköterska nästan direkt och hon lovade att ringa mig efter deras MDK, oavsett vad det blev för svar. Till råga på allting visste jag att de brukade ha konferensen väldigt sent och sist hade Mia ringt mig klockan 17, så ja, det skulle bli en låååång dag. 

Klockan 16:32 plingade det till i min telefon och det välkända meddelandet dök upp på skärmen! Du har ett nytt meddelande ifrån 1177, var god och logga in på ”mina sidor”. 

Jag tog ett djupt andetag loggade in och läste högt vad sköterskan hade skrivit. 

Hej igen Monica!

Du hade en 8 mm stor ductal cancer grad 2. 

ER 100%    PR 100%     Ki-67 5%     Her2-negativ

Lymfkörteln i axillen var benign, ingen metastas

- Jaaaaaaa!!! Jag ställde mig upp och skrek högt rakt ut! Ingen spridning! Hade jag kunnat dansa, så hade jag nog rivit av en segerdans i trätältet, men det kändes onödigt att dansa i golvet och skada mig ännu mer nu efter detta fantastiska besked! 

Jag satte mig istället ner, vuxet och försiktigt, läste koderna igen och matade in dem i ChatGPT. Även om jag var ganska bra på läkarspråk numera och kunde lite latin, var det bra att dubbelkolla att jag inte hade missuppfattat något. Min tolkning stämde och det fanns ingen spridning till körtlarna i armhålan, den var inte snabbväxande och den var inte heller trippelnegativ som sist… 

Nu var nästa steg i min cancerresa avklarad och jag skulle ringa runt och berätta för mina närmsta!