2025-06-10
- Varför ligger badrumsmattan på utsidan av huset? frågade Thomas när han kom.
- Det har inte du med att göra! svarade jag ironiskt och fnös åt fanskapet till matta samtidigt som jag tackade hen lite för att det inte hade svämmat över ännu värre än vad det hade gjort i badrummet när jag duschade.
Positivt sett så hade jag ju nu desinficerat hela badrummet eftersom jag hade duschat med min lyxiga spatvål "Descutan" när det blev översvämning. Vi gick bort till Thomas bil och begav oss emot mitt dagspa! 300kr är egentligen mycket billigt om man jämför med vad det kostar på Varbergs kurort eller Asia spa! Sen tycker jag i och för sig att den där sparitualen som de har på övriga spa, luktar lite godare än vad mitt Descutankit gjorde och som halvpolack hade jag gärna sett att en ansiktsmask eller fotkräm också ingick i de 239 kr som kittet kostade. Men, men, man kan inte få allt!
Mio och Thomas lämnade av mig inne på dagkirurgin och en vänlig sköterska mötte upp mig och visade mig vägen in till omklädningsrummet. Jag fick ett eget skåp, attraktiva knästrumpor och den klassiska, lantliga sparocken. Till min förvåning fick man även låna röda, porriga spatofflor numera, vilket gjorde mig väldigt glad. Väl ute vid sängen stod även en kopp med mediciner och ropade mitt namn, så nu skulle det snart bli åka av! En ung kille kom och körde min säng bort emot mammografin och försökte vänligt kallprata lite med mig.
- Har du fått sova gott i natt då? inledde han artigt samtalet.
- Ja, eller nja, svarade jag. För mig är det lite konstigt att man ska komma hit utvilad för att sedan bli sövd och sova hela dagen. Därför lade jag mig klockan tre i natt och gick upp vid sex. På så sätt kan man liksom maxa dygnet! Sen kan ju översvämningen av badrummet förvisso också ha haft ett litet finger med i spelet, men det gick ändå ganska snabbt att sanera.
Han tittade förvånat på mig och fortsatte:
- Ja, men kan du sova i den här sängen då? Jag kan nästan bara sova i min egen säng. Du vet som i det där gamla ordspråket "Borta bra, men hemma bäst!".
- Du har nog fått det där gamla ordspråket om bakfoten, fortsatte jag. Jag kan sova på en parkbänk eller på ett lyxhotell det spelar ingen som helst roll.
- Eeh, jaha, vad menar du? frågade killen förvirrat. Det är ju ett jättekänt ordspråk?
- Nja, alltså jag är ändå lärare i svenska språket, svarade jag allvarligt. Det hela handlar helt enkelt om en ren felskrivning faktiskt. "Borta bra, helt väck bäst!", heter det egentligen. Prova skall du se! Just den biten är ju ert expertisområde här och då lovar jag att du kommer sova som en prins även på en indisk parkbänk mitt i Dehli!
Han log lite förvirrat emot mig och undrade nog om det fanns möjlighet att söva mig lite tidigare än planerat, vilket jag absolut inte skulle ha tackat nej till! Jag blev inrullad i en korridor och en kvinna log välkomnande emot mig och sträckte ut en hand. Nu äntligen skulle det bli åka av och jag skulle få en metallvajer inskjuten i tutan. Som jag hade längtat!
- Förhoppningsvis träffar han rätt och missar implantatet, mumlade jag för mig själv. Annars kommer min tuta att se ut som en av mina revolutionerande, fluffiga ketofrallor.
Jag lade mig ner på britsen och fick återigen höra de välbekanta orden: "slappna av". Såväl gynekologer som övrig sjukvårdspersonal hade nog fått det här om bakfoten med vart vi befann oss. Det var liksom inget silent retreat med yoga och rökelser här inne, utan ett rum med sprutor, knivar och ståltråd, men visst! Klart jag skall slappna av! Det var kanske inte helt otippat att "tråden krånglade lite" som läkaren uttryckte det. Personligen tror jag mer att det var han som krånglade än tråden, men eftersom han var en man, tänkte jag att det var bättre att låta honom leva vidare med den villfarelsen. Jag hade nämligen lärt mig att det var så män resonerade i majoriteten av alla sammanhang. Hade man ett äktenskap som inte fungerade så var det liksom "frun som krånglade" och nu var det helt enkelt en retsticka till metallvajer som gjorde livet surt för honom!
När han var klar såg han mycket nöjd ut över den "korta vajern" på drygt 15 centimeter som stack rakt ut ur min persika. Hade det varit Halloweenfest, så kanske även jag hade sett lite mer nöjd ut även fast det hade varit lite bökigt att få ut den igen efteråt, men vad gör man inte för att ha en grym outfit till Halloween? Wille var ett levande bevis på exakt det, när vi hade gått på fest hos Dennis. Han skulle klä ut sig till karaktären Chucky i "Den onda dockan" och fick den lysande idén att färga håret rött och köpa sig ett par hängselbyxor. Problemet var kanske bara att det finns fler kända karaktärer genom åren med ungefär samma kläder och utseende, eller ja, det blev lite fel helt enkelt. Stolt som en tupp hade Wille stått och posat i hallen redo inför att bege sig på fest som Chucky, när det plötsligt knackade på dörren. In gled Jonne med ett "tja" och stirrade förvånat på Wille.
- Va fan, men varför haru klätt ut dig till Karlsson på taket för Wille? frågade Jonne förvånat och fortsatte att stirra på honom.
- Va fan du ser väl vem ja e´? svarade Wille irriterat.
- Eeeh ja för fan! Det är ju därför ja frågar varför du valde Karlsson på taket även om det är jävligt likt asså? Eller e det nå sagotema som Dennis har kirrat? frågade Jonne vidare.
- Va fan driver du med mig eller? svarade Wille irriterat. Du ser väl för helvete att jag är Chucky i den onda dockan?
- Åh fan, svarade Jonne medan han försökte hålla tillbaka skrattet. Ja, asså nu ser ja! Det är sjukt likt asså!
Jag övervägde en millisekund om jag skulle låta bli, men kunde inte hålla mig.
- Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson, tjocka goá, underbara Karlsson. Karlsson, Karlsson världens bästa Karlsson, tjoalitta, tjoafaderittan lej, trallade jag högt och glatt.
Det dröjde inte många sekunder innan Jonne stämde in, fast när vi såg Willes min med plastkniven i handen insåg vi båda snabbt att det var dags att "stoppa lek" som kidsen brukade säga. Annars fanns det en viss risk att han skulle visa oss skillnaden på Karlsson på taket och Chucky lite tydligare.
Nej som sagt, det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det blir jävligt bra ändå och snart, alldeles snart, skulle jag glida in och sussa som Törnrosa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar