För några veckor sedan när jag hade suttit och slötittat på min telefon kom plötsligt en ny notis upp om en vänförfrågan. Kevin? Vem kunde det vara? Efter en närmare titt på profilen log jag för mig själv och tackade ja till hans förfrågan. Det tog inte många minuter innan det första meddelandet poppade upp i inboxen.
"Hej hur mår du allt bra? Du hade rätt om mycket saker kan jag säga dig. Inte allt men en del speciellt med tjejer."
Jag skrattade för mig själv och tänkte att jag nog hade haft fel om rätt mycket saker med, men det var onekligen ett väldigt roligt sätt att ta kontakt på efter så lång tid. (Sen kanske det i och för sig inte hade blivit en toppeningång till ett samtal om han hade inlett med "du hade fel om det mesta".) Hur som så hade det gått drygt 1,5 år sedan vi hördes och kände jag Kevin rätt hade han mest antagligen tappat bort sitt lösenord till kontot och öppnar ett nytt. (Vi kan också ha blivit lite sura på varandra så att jag tog bort honom ifrån fb så som vuxna människor gör ibland) ;)
Det som var skönt med Kevin var att han var snäppet mer extrovert än mig, hur det nu var möjligt, så det fanns egentligen inga ämnen som var tabu och han tog helt enkelt begreppet ”oversharing” till nya vidder! Det var nog det som jag gillade mest med honom eftersom det var så befriande att kunna vara sig själv fullt ut. Inget skämt var för grovt, ingen tanke var för sjuk och det var okey att klanta till livet fullständigt! Efter att ha skrivit några meddelanden fram och tillbaka föreslog Kevin att vi skulle ta en middag istället samma dag. Eftersom jag inte kunde det men båda två ändå var väldigt mycket för "nu, genast eller med en gång", ringde jag upp honom direkt istället.
- Såå vad hände med livet Kevin? frågade jag nyfiket.
- Ja, du vad hände inte… men jag har blivit vuxen! svarande han glatt och stolt i andra ändan. Jag träffade en tjej, flyttade ihop efter några veckor, gav bort min bostadsrätt till syrran, sålde bilen och köpte en cykel istället. Ja, sen gjorde jag slut förra veckan, men jag gjorde det vuxet! Du hade varit stolt över mig!
Jag bröt ihop av skratt och svarade snabbt.
- Varför är jag inte förvånad Kevin? Hur gjorde du då?
- Jag gjorde inte som med Lina. Jag kastade inte ut sopsäckar med hennes kläder ifrån balkongen den här gången.
- Det låter definitivt som personlig utveckling, svarade jag skrattandes.
- Ja, men alltså jag gjorde slut och sade att vi inte var bra för varandra. Det var vi inte. Vi var ihop i nästan ett år så jag packade mina prylar helt odramatiskt medan hon var iväg med sina tjejkompisar och vet du vad jag gjorde sedan?
- Nej?
- Jag bäddade till och med sängen efter mig innan jag åkte!
- Du har ju blivit galen Kevin, inte vuxen! Du har ju tappat det fullständigt. Du är en spillra av ditt forna jag, svarade jag chockat. Är det 30-årskrisen som knackar på dörren?
- Jag är inte klar än! Vet du vad jag gjorde sen? fortsatte han med stolt ton.
- Eeeh nä? Jag har slängt min kristallkula! Batterierna var slut.
- Hoppas du sitter ner nu! Jag var så snäll att jag gav henne en present. Jag lämnade kvar hennes favorittröja, eller ja, min tröja som hon älskar, som hon alltid lånade av mig. Det du!
- Kevin, sade jag långsamt.
- Ja? svarade han frågande.
- Nu ljuger du lite va? fortsatte jag allvarligt.
- Va? Näää, det är sant! Jag lovar!
- Jag menar inte att du ljuger om tröjan utan att du kanske, eventuellt döljer dina motiv till denna gåva en aning. Du får gärna ljuga för dig själv, men mig blåser du inte! Du gav henne tröjan för att du vill att hon ska sitta och lukta på den, tänka på dig och sakna dig. Skulle det kanske kunna vara så?
- Eeeh, okey då. Jag erkänner, mumlade Kevin tillbaka innan vi båda bröt ihop utav skratt.
En vecka senare kom Kevin ner på middag och när vi satte oss i uterummet passade jag på att ta ett foto på honom som jag skulle skicka till Thomas och hälsa ifrån oss båda. Ja, det var ändå honom vi skulle tacka eller skälla ut för att vi hade träffats och blivit vänner. När jag såg det första fotot blev det extremt svårt att hålla sig för skratt eftersom jag uppenbarligen var en sämre fotograf än Aivi som ändå medvetet gått in för att ta så fula kort som möjligt på mig medan jag åt. Kevin tog telefonen ur handen på mig, stirrade på fotot och blev helt gravallvarlig.
- Men va? Är det sådär jag ser ut? På riktigt? Nu klarnar ju allt. Nej, alltså om jag är så jävla ful så förstår jag ju verkligen varför jag vare sig får brudar permanent eller får ligga! Jag står plötsligt på tjejernas sida helt klart, för det där hade inte jag heller gått igång på. Tänk dig det där klockan 2 i baren på en krog!
- Nämen alltså du ser inte ut så Kevin! Du är ju helt jättesnygg! svarade jag lite peppande. Du e rizz du vet!
Kevin spärrade upp ögonen och stirrade på mig och tryckte upp telefonen i ansiktet på mig.
- Sluta ljug nu Monica! En bild ljuger inte du ser väl för fan bilden!
- Nej, alltså jag såg den nyss, men eftersom jag är 15 år ish äldre än dig så ser tant ingenting så nära. Positivt sett i dubbel bemärkelse skulle du ju kunna börja utnyttja det genom att ragga på tanter i min ålder på nära håll genom att smyga upp i ansiktet på dem ute på krogen. Håller du dig riktigt nära dem kommer de inte att se dig alls. Det är även positivt om du skulle få napp på ett hemsläp, för då kommer de aldrig att känna igen dig om ni råkar på varandra ute på stan efteråt!
Kevin tittade lite uppgivet på mig och suckade.
- Jag har ju i alla fall köpt mig en bil nu! En liten och praktisk bil som inte är riktigt lika ful som din!
- Det är svårt att hitta en lika ful bil som min! tillade jag insiktsfullt medan jag chockat tittade ut igenom fönstret på hans orangea, neonfärgade bil som stod på min uppfart. Men du, det där är inte heller direkt en brudmagnet till vrålåk som du har införskaffat dig. Raggningspotentialet med den där är nog dessvärre på ungefär samma nivå som du hade på din cykel! Mitt problem är mer att det inte får plats en kille i min bil eftersom jag har så mycket andra ”bra att ha saker” i den som jag kör runt med!
Kevin skakade på huvudet och mumlade något om att hans bil var jättefin.
Vad ljuvligt det är att du skriver igen. Allting är ju kul att läsa oavsett vad det handlar om 😉
SvaraRaderaTack, vad fint sagt och tack för att du läser! 😘
Radera