Thomas har bästa idén - laga räkchips på potatis med en sten...

2025-06-10

- Hur mår du? frågade Mio när han och Thomas kom gåendes emot mig i korridoren.

"Morsan mår toppen och är hög som ett hus", tänkte jag, men det kanske inte var helt rätt svar i den här situationen? Man kanske inte skulle göra reklam för "fludder" och opiater inför en femtonåring ändå...

- Jo tack, svarade jag. Operationen har gått bra och jag har fått smärtstillande,  så jag har inte ont nu i alla fall. Fick bara med mig 3 morfintabletter hem, så det blir spännande när detta släpper!

Vi gick bort till Thomas bil ute på parkeringen och begav oss emot Linnea Basilika för att äta thaimat. Buffé kändes som ett smidigt alternativ nu när jag åt damm, eller ja, keto menar jag såklart! Något jag hade lärt mig var att jag faktiskt inte hade haft riktigt så bra koll som jag trott på vad all mat innehöll. Visst var jag medveten om att man stoppade i socker i mycket mat, men efter att ha läst på under några veckor var jag nästan chockad. Att man tryckte i socker i skinka exempelvis kändes en smula onödigt på något sätt?

Väl inne på restaurangen började jag googla vad räkchipsen innehöll, varpå Thomas stolt började berätta att han hade full koll på hur man kunde tillverka sånna helt själv!

- Jag såg hur man gör sånna chips! Det är jättelätt! De är gjorda på potatis som man bara slår emot en sten så blir det som en gegga som man bara friterar sedan! Jag såg några asiater som gjorde det på en video. Det var hur enkelt som helst. 

Mio lyfte på ena ögonbrynet, tittade på Thomas med en uppgiven min och skakade på huvudet.

- Thomas för fan, sade Mio. Har du suttit och kollat på YouTubeklipp nu igen? Du måste lägga av med det där! Du kommer få cancer i hjärnan snart! Du vet att alla de där asiatiska klippen är inte på riktigt! Som när du ser en asiatisk snubbe som fiskar med en ranglig pinne med en gammal rostig spik på och får upp en stor haj. Det är liksom fejk du vet för att få tittare! Sånna som du!

- Jag undrar mest vem som är barnet och den vuxne här? frågade jag skrattandes. Borde det inte vara du Thomas som säger detta till Mio och inte tvärtom? 

- Jo, men det är säkert, sade Thomas allvarligt.

- Mmm, svarade Mio. Det är säkert jätteenkelt att fiska haj med en rostig spik på en pinne också! Testa när du kommer hem så kan du både fiska haj och tillverka egna räkchips samtidigt. Annars finns det  kanske någon käck video som visar hur du kan fiska med stenen också!

- Usch, vilken ångest jag har, flikade jag in i samtalet.

- För att Thomas skall laga räkchips på en gammal potatis som han ska slå emot en sten? frågade Mio förvånat.

- Nej, för att jag babblat på som fågeln i Kalle Ankas julafton där inne. Man blir ju så sjukt pratglad och jag berättade om hela mitt liv, helt utan någon som helst tråd. Vem har ens bett om att få veta allt det där liksom? svarade jag uppgivet. 

- De är garanterat vana, sade Thomas tröstande. Morsan har berättat att hon blir likadan, men de brukar skratta och tycka att det är rätt underhållande!

- Nej, asså jag snackade med dem för några dagar sedan, sade Mio allvarligt. 

- Vad snackar du om nu? frågade jag förvånat.

- Ja, asså jag sa som det va! Att du snackar något så sjukt mycket och att jag liksom behövde lite avlastning och undrade om de inte kunde ha kvar dig i några dagar i alla fall så jag kunde få lite lugn och ro hemma. Det är ju ändå deras jobb som de får betalt för. Vad får jag mer än huvudvärk? Men tyvärr hade de inga lediga platser, sade Mio och gav mig ett hånfullt leende. Så vi var tvungna att ta med dig hem idag...

- Tyst på dig, mumlade jag tillbaka medan Thomas också tyckte att det var underhållande att det nu var på min bekostnad istället för hans, som Mio gjorde sig lustig. 

Väl hemma tackade jag Thomas som knappt hade fått jobbat för att han kört runt på mig hela dagen och jag tackade även Mio som hade sett ett "legit skäl" till att skolka en hel dag, för hans sällskap. 

Väl inne parkerade Mio framför datorn i vanlig ordning och tischan åkte såklart av direkt, så att han kunde flexa med sina bröstmuskler. Det bästa var också att man aldrig visste om man pratade med bara honom, eller också 10 andra personer samtidigt. 

- Kolla mina muskler, sade Mio stolt och spände bröstet och såg sjukt nöjd ut.

- Ta på dig, sade jag och suckade. Har detta blivit ett nudistläger eller? 

- Ser du? frågade Mio igen och spände musklerna växelvis för att flexa med hur muskulös han hade blivit nu när han gymmade.

- Mamma kan också flexa med sina bröstmuskler älskling! sade jag allvarligt. Så om du vill kan jag ta av mig toppless och gå runt här hemma när dina vänner är här och flexa lite när vi ska äta middag så som du gör!

Mio tittade skräckslaget på mig och utförde sedan någon form utav påklädning i ultrarapid som till och med hade fått en brandman att framstå som långsam. Tänk vad mycket bra man kunde ha sina tutor till ändå! Kunde man inte glädja någon med dem, så kunde man alltid skrämma skiten ur folk istället och hota med att flasha med dem! 

1-0 till morsan, tänkte jag och kände mig sjukt nöjd, men jag var heeeelt säker på att jag snart skulle få igen...