torsdag 21 april 2016

Den fula, lilla persikan...

Mio stod tyst och studerade mig medan jag klädde av mig för att hoppa in i duschen. Jag kunde nästan höra hur tankarna knakade i huvudet på honom.
- Mamma,  sade han sakta.
- Ja, min älskling, svarade jag medan jag funderade över varför alla barn precis ALLTID, inledde ALLT de hade att säga med just "mamma"??? Det var ju mig veterligen inte direkt fullt utav en massa andra människor i vårt badrum, som skulle kunna tro att det var dem han talade med.
- Är det där ditt snygga bröst?  sade han glatt och pekade på den oskändade persikan.
Jag skrattade till och log medan jag funderade över vad man skulle svara på den frågan. Lyckan blev dock kortvarigt, då nästa fråga hann komma ut innan jag hade hunnit svara på den första. Hans lilla hand kom farandes, sträcktes ut och han började glatt att klappa mig på det andra bröstet, följt utav ett leende och ett;
- Mamma?
- Jaaa, min älskling?
- Då är alltså detta det fula bröstet?
Jag bet ihop tänderna och utdelade det numera välnyttjade, naturliga leendet som han ofta hjälpte mig att träna på! Storleken har absolut ingen betydelse, mumlade jag för mig själv, fast vem faaan vill ha ett litet glas vin egentligen då om man får lov att fråga? Var man verkligen tvungen att svara på allt? "Vi gillar olika"? Kunde det funka som svar tro? Näää, jag tror bestämt att "Ska vi åka och köpa glass", var det vinnande svaret i ett sånt här läge!
- Eeeeh, fult skulle jag nog inte säga, svarade jag med en näsa i Pinnochio-klass.  Jag skulle nog mer vilja säga att det är annorlunda jämfört med det andra.
- Mamma?
- Ja, min älskling?
- Det är ju inte jättefult, men ganska fult ändå! fortsatte Mio glatt. Det är inte lika buckligt längre!
Ett ljus gick upp för mig och jag tänkte att kanske var inte det där gamla arabiska ordspråket "En bra lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel, medan sanningen letar efter sina tofflor.", inte så dumt ändå! Kanske var det just därför min mamma alltid hade kastat sina tjocka, polska tofflor med plastklackar efter mig, då jag som barn hade stått och delat med mig utav mina visdomsord medan hon satt i telefonen! 
- Mamma? 
- Ja, Mio?
- Ska du ta grasso härifrån och stoppa i senon? frågade han nöjt vidare och klappade mig försiktigt på mitt högra kärlekshandtag.
- Man kan ta fett från olika ställen och stoppa in i bröstet, svarade jag trevligt.
-Mamma?
- Mio? Svarade jag en smula mindre glatt denna gång.
- Men det är väl ändå bra att ta det där för det går ju liksom ut där över byxan. Så ska det väl inte se ut? Det ska väl gå in där egentligen?
Detta var då jävligt märkligt, tänkte jag! Här hade man sprungit på BVC i tid och otid och varje gång man hade frågat om "han växte normalt", fått svaret att alla är vi olika, det finns inget normalt och Mio, han följer sin alldeles egna lilla kurva! MEN jag, inte faan fick jag följa min alldeles egna lilla kurva! Näää, jag såg inte ut som man skulle helt enkelt!
- Mio, svarade jag långsamt.
- Ja, mamma?
- Säg inte mamma en gång till är du snäll, svarade jag en smula irriterat.
- Men mamma, vad ska jag kalla dig för istället då? Ska jag säga Monica?
Kanske vore Italien inte ett så dumt land att flytta till ändå med tanke på att barnagan ännu inte hade hunnit bli förbjuden, tänkte jag för mig själv!
- Du min lilla älskling, du skulle behöva träna på en sak nu när du är så stor och ska börja i förskoleklass till hösten!
- Vad mamma? Svarade han lika nyfiket och glatt som vanligt.
- Jag förstår att detta låter väldigt konstigt för dig min lilla prins, men ibland så kan man bara tänka saker tyst för sig själv, utan att dela med sig till alla andra av vad man tänker.
- Varför mamma?
- För att i skolan får man inte prata rakt ut utan att räcka upp handen eller avbryta andra.
- Men mamma, du pratade ju inte nu? Eller menar du att jag ska räcka upp handen som barnen i din skola gör här hemma?
Någonstans kändes den där lögnaktiga frasen "Det finns inga dumma frågor", som alla lärare får lära sig att rapa upp, lite mer avlägsen än vanligt!

Jag drog ett djupt andetag, tog på mig tröjan, lyfte upp Mio och gav honom en hård kram.
- Kom nu min älskling, så åker vi och köper glass istället...