måndag 14 juli 2014

På, under, mellan och runt brösten!

Sjuksköterskan var mjuk och trevlig i tonen och visade mig in i ett stort rum. I den bakre delen utav rummet stod en rymdskeppsliknande apparatur, vilket jag misstänkte var själva röntgenapparaten som man nu skulle ställa in alla mått med inför strålningen.

- Du kan ta av dig på överkroppen, sade sköterskan vänligt och pekade på en stol.
Jag synade min tajta klänning och frågade mig själv varför jag aldrig kunde nyttja huvudet till något vettigt? Ständigt envisades jag med att ta på mig sämsta tänkbara outfit inför mina läkarbesök, så att jag fick stå där naken inför allmän beskådning och göra mig till åtlöje. Jag gjorde ett tappert försök att dra ned min klänning till midjan, men insåg snabbt att min midja var aningen större än min hals. Sköterskan tittade på mig och log medlidande då jag drog av mig hela rasket.
- Det ser lite kallt ut din stackare, sade hon.
Det är mest synd om mig för att jag är lite lätt efterbliven, mumlade jag för mig själv. Frysa hade jag då inte så ont utav efter att ha bott en vinter i mitt trätält. Jag bestämde mig för att "förstöra klänningen" genom att töja ut urringningen och dra på mig den underifrån. (Jag trodde dock inte att majoriteten utav killarna på denna jord skulle bli ledsna över detta och inte heller skulle de se det som att passformen hade blivit sämre. Det var nog bara positivt att försöka få dem att fokusera på något bättre än mitt hårsvall!).

Jag fick lägga mig på en brits med tutorna i vädret, varpå en man kom fram till mig och studerade mina behag. De tittade förvånat på mina bröst och varandra varpå sköterskan utbrast:
- Jag tänkte tejpa dina ärr, men du har ju inga!
- Nej, det är bara runt bröstvårtan som det är en ljus ring om man tittar väldigt noga, svarade jag lite stolt. De plockade bort bröstvårtan, tog bort tumören och satte tillbaka bröstvårtan igen! Jag hade förväntat mig att mina urringade dagar var över, så detta var en positiv överraskning!

Hon lade bort tejpen och gick bort för att hämta en kolsvart, tjock tuschpenna. Hon tog av korken och närmade sig sakta mina persikor, varpå jag plötsligt började inse vad som nu skulle ske.
- Eeeeh, kan jag tvätta bort det där efteråt? Frågade jag trots att jag inte var mer blond än att jag hade fattat svaret själv.
- Nej, detta skall sitta under hela din strålningstid, det vill säga i 6 veckor så att vi vet hur vi skall stråla ditt bröst.
Jag tittade skräckslaget på henne samtidig som jag såg min Tylösandsresa få vingar och flyga ut igenom fönstret. Skulle jag springa runt på stranden och afterbeach och se ut som en jävla världskarta?
- Hej, vad heter du?
- Monica, men du kan kalla mig för Atlas, det gör liksom alla andra!
Jag suckade för mig själv och insåg att det skulle bli jag och den förbannade dunkudden som återigen skulle få skeda ett tag framöver. Jag hade precis börjat "vänja" mig vid tanken att mitt hår var en spillra av sitt forna jag, så skulle jag toppa det genom att se ut som ett utav min sons egenskapade konstverk ifrån förskolan.
- Nästa gång du kommer så skall vi rita emellan brösten också, men man kan alternativt även tatuera in små prickar istället om du vill det!

Jag rev mig förtvivlat i min duniga hårbotten och undrade om all sjukhuspersonal gick på droger? Hon luktade ju inte rök, men hon kanske hade mumsat haschbrownies? Visserligen hade jag funderat över ifall jag skulle tatuera in en Bag in box under foten och texten "wine FTW", men det hon föreslog lät inte så fasligt attraktivt alls faktiskt.
- Har man kvar prickarna hela livet? Frågade jag lite förvirrat.
- Ja, men de är väldigt små, svarade sköterskan. Det är många som väljer det alternativet!

Visserligen hade cellgifterna blaskat ur min hjärna rätt ordentligt, liksom på de flesta andra som hamnade här, men den hade ju ändock inte upphört att fungera helt åt hållet! Hon menade på fullaste allvar att folk hellre tatuerade in permanenta prickar på sin kropp än att ha lite tuschkladd på persikorna under en tid?

- Nu skall du dra några djupa andetag och provandas lite innan du skall åka in i tunneln, tillade hon snabbt därefter.
Jag behöver nog dra många djupa andetag för att smälta detta tänkte jag. Med lite tur fanns det i alla fall ett ljus i slutet utav tunneln... ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar