- Frikort? Frågade hon därefter med samma leende.
Jag funderade en kort stund och svarade sedan lite osäkert;
- Det var en rätt svår fråga måste jag säga! Hade du frågat för några månader sedan hade mitt svar tveklöst blivit Paul Walker, men han har ju lämnat in tofflorna till Sankte Per nu så att säga! Han är min plan B istället den dagen jag skall bege mig till varmare breddgrader lite mer permanent! Blir dock svårt att bräda Brittany Murphy där! Hon är ju helt galet snygg! På tal om brädor måste jag ändå säga att Brad Pitt är jäkligt snygg, men frikort vet jag inte... Jag får faktiskt erkänna att jag dessutom är emot det där med frikort när man är i en relation! Jag har inte behövt några i alla fall. Ursäkta mitt långa utlägg, men eftersom jag är singel till råga på allt, får jag nog helt enkelt passa på den frågan! Det blir helt enkelt ett nej!
Kvinnan i kassan log nu med ett lite mer naturligt leende, (om än lite chockat) och mötte mig professionellt med svaret;
- Jag menar om du har ett frikort inom sjukvården?
- Jasså, jaha ja, du tänker på ett sådant, svarade jag och intog min favorit förvirrad-look. Jag har ett kort någonstans, men jag har dessvärre lagt det på ett löjligt säkert ställe. Kan du se det i datorn?
Kvinnan knappade febrilt på sitt tangentbord och delgav mig att det inte gick att se då jag vanligtvis tillhörde ett annat landsting. Klart tänkte jag, lite väl mycket att begära år 2014 att man hade rikstäckande databaser inom vården! Vi bygger lite fler rondeller istället, vi gillar det i Sverige! Det räddar nog fler liv! ;)
Jag fick sätta upp besöket på en räkning som sedan skulle komma att makuleras då jag hade beställt efter ett nytt frikort som jag kunde visa upp i kassan. Jag tassade bort mot behandlingsrummet och stoppade mitt orangefärgade tidskort i plexiglasboxen. Efter bara några sekunder kom en man och fiskade upp mitt kort, synade det väl och försvann med en bekymrad min. Han kom snabbt ut igen och sade;
- Monica, du bor en bit bort va?
- Eeeh, ja i Åsa, svarade jag. Det är väl drygt 5 mil.
- Oj, då svarade han bekymrat och lade huvudet på sned. Jag är hemskt ledsen, fortsatte han, men du har tyvärr inte tid idag utan först på onsdag och vi kan verkligen inte klämma in dig idag även om vi skulle vilja. Jag tycker verkligen synd om dig som har åkt så långt i onödan!
Woooooop, wooooop, tänkte jag och sken upp som en sol! Vita sand - Here I come!!! Nu fick jag ju sola i 2 dagar till!!! Detta var ju fantastiska nyheter!
- Inte skall du vara ledsen, svarade jag! Det är inte jag! Jag hade bestämt för mig att de sade måndag, men står det onsdag i kortet så har jag helt mig själv att skylla som inte tittat efter! Dessutom anser jag att så länge det största problemet i mitt liv är att ha åkt 10 mil i onödan, så har jag det då väldigt bra! Men du får gärna lov att rita om min skattkarta här runt tutorna, för den har liksom gett med sig en aning sedan min Tylösandshelg.
Mannen visade mig bort till ett rum och jag fick kasta av mig kläderna och flasha med mina persikor i vanlig ordning. Han synade mina Hello Kitty-plåster och gav ifrån sig ett dovt "oj då", varpå jag förklarade att han säkert hade oanade talanger vad gällde att teckna, men att dessa alster inte alls var särskilt attraktiva. (Jag vet! Jag har aldrig påstått att Hello Kitty-plåster är attraktiva heller, men eventuellt något mindre miserabelt?). Jag förklarade vidare att jag hade varit i Tylösand och konstaterade att det nog var bättre att jag var tyst istället! Mannen ritade lite extra för att vara på den säkra sidan att markörerna inte skulle försvinna igen tills på onsdag! Jag tackade för mig och begav mig hemåt nynnandes på "Oh la, la jag vill ha dig". Jag var så sjukt snygg nu att det skulle bli slagsmål på vita sand då jag skred fram som en älva i sanden! Beach 2014, här är jag!!! ;)
Jag fick sätta upp besöket på en räkning som sedan skulle komma att makuleras då jag hade beställt efter ett nytt frikort som jag kunde visa upp i kassan. Jag tassade bort mot behandlingsrummet och stoppade mitt orangefärgade tidskort i plexiglasboxen. Efter bara några sekunder kom en man och fiskade upp mitt kort, synade det väl och försvann med en bekymrad min. Han kom snabbt ut igen och sade;
- Monica, du bor en bit bort va?
- Eeeh, ja i Åsa, svarade jag. Det är väl drygt 5 mil.
- Oj, då svarade han bekymrat och lade huvudet på sned. Jag är hemskt ledsen, fortsatte han, men du har tyvärr inte tid idag utan först på onsdag och vi kan verkligen inte klämma in dig idag även om vi skulle vilja. Jag tycker verkligen synd om dig som har åkt så långt i onödan!
Woooooop, wooooop, tänkte jag och sken upp som en sol! Vita sand - Here I come!!! Nu fick jag ju sola i 2 dagar till!!! Detta var ju fantastiska nyheter!
- Inte skall du vara ledsen, svarade jag! Det är inte jag! Jag hade bestämt för mig att de sade måndag, men står det onsdag i kortet så har jag helt mig själv att skylla som inte tittat efter! Dessutom anser jag att så länge det största problemet i mitt liv är att ha åkt 10 mil i onödan, så har jag det då väldigt bra! Men du får gärna lov att rita om min skattkarta här runt tutorna, för den har liksom gett med sig en aning sedan min Tylösandshelg.
Mannen visade mig bort till ett rum och jag fick kasta av mig kläderna och flasha med mina persikor i vanlig ordning. Han synade mina Hello Kitty-plåster och gav ifrån sig ett dovt "oj då", varpå jag förklarade att han säkert hade oanade talanger vad gällde att teckna, men att dessa alster inte alls var särskilt attraktiva. (Jag vet! Jag har aldrig påstått att Hello Kitty-plåster är attraktiva heller, men eventuellt något mindre miserabelt?). Jag förklarade vidare att jag hade varit i Tylösand och konstaterade att det nog var bättre att jag var tyst istället! Mannen ritade lite extra för att vara på den säkra sidan att markörerna inte skulle försvinna igen tills på onsdag! Jag tackade för mig och begav mig hemåt nynnandes på "Oh la, la jag vill ha dig". Jag var så sjukt snygg nu att det skulle bli slagsmål på vita sand då jag skred fram som en älva i sanden! Beach 2014, här är jag!!! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar