torsdag 31 juli 2014

Ett strålande liv!

Mio och Ludvig stod och hoppade upp och ned utav förtjusning inne i behandlingsrummet tillsammans med Mattias.
- Coooolt, sade Ludvig med jämna mellanrum, helt förhäxad av vad han tyckte såg ut som värsta rymdskeppet. Själv höll jag nog mer med John om att det såg ut som en tidsmaskin! 

- Kan man inte köpa en sådan och ha hemma? Undrade Ludvig med stora ögon. 
- Det är nog lite dyrt Ludde, svarade jag. Men visst hade det varit fantastiskt att kunna sitta hemma och få radioaktiv strålning hela dagarna! Alla var vi värda lite strålning till mans helt klart! Det kunde inte vara bara de som bodde i Tjernobyl som hade ensamrätt till sådan lyx tänkte jag! 

- Får man lättare hudcancer om man är i solen medan man går på strålbehandling? Frågade jag sjukhusfysikern bredvid mig.
- Nej, men man får känsligare hy och bränner sig lättare, svarade hon.
- Jaha, det är alltså som med cellgifterna, svarade jag och sken upp som en sol. Man har alltså förmånen att bli ännu brunare på kortare tid? Detta var fantastiska nyheter! Det låter ju till och med bättre än melanotan II som var så inne nu och dessutom var strålningen helt gratis! Melanotanet skulle däremot ge både ökad sexlust och göra en smal, vilket jag gick bet på! Ökad sexlust som singel var väl knappast ett efterlängtat tillstånd, men smal ville man ju gärna vara! Det hade stått i Aftonbladet att det dessutom var cancerogent som bara attan med melanotan, men cancer hade jag ju redan fått, så det gjorde kanske inte så mycket? Jag fick hur som helst helt enkelt hålla till godo med min strålning! 

Kvinnan tittade surt på mig och svarade;
- Man skall inte vara i solen medan man strålbehandlas! Det är våra rekommendationer! Man får lättare brännskador! 

Människan hade visst ingen humor,  tänkte jag. Man borde väl märka om man fick brännskador, mumlade jag för mig själv och då kunde man ju sluta sola! Mattias skrattade och skakade på huvudet. 
- Ska du inte be om procentsatserna nu också Monica så att du kan göra en rättvis riskanalys om det är värt att sola eller inte? 

- Nu tycker jag att du skall vara tyst Mattias, svarade jag. Så kan ni gå ut för nu ska ja hissa ut persikorna och du har ju redan fått din dos av tutor igår på stranden av topplessbruden. 

Jag kastade av mig kläderna och begav mig in i min privata jumbojet! Nu skulle det bli åka av! Mattias och knattarna blev utvisade ur rummet, (antagligen för att strålning är som balsam för själen), och jag blev lämnad ensam kvar i rummet. Jag drog ett djupt andetag enligt konstens alla regler och höll andan medan jag strålades. Jag log tyst för mig själv och konstaterade;
Det var allt ett strååålande liv som jag levde... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar