Min begravning - min fest!

Min begravning

Hurra, hurra, hurra! Hurra, hurra, hurra! För idag é det ingen vanlig dá, idag é det Monicas begravningsdag! Jasså, var det inte så låten gick? Jag kunde höra hela min skolklass sjunga den klassiska födelsdagslåten, fast i min egen lite mer hypade version.

Det kändes så fridfullt och skönt att ha planerat hela min begravning i huvudet, att jag nästan kunde se fram emot den! Det låter säkert hur sjukt som helst, men så kände jag faktiskt! Inte för att jag ville dö på något sätt, men jag hade helt enkelt accepterat att det kunde bli så. Eller ja, jag kommer givetvis att dö en vacker dag, liksom alla ni andra, jag hoppades bara på att det inte skulle bli av min cancer. Jag hade blivit helt galet inspirerad av en film som jag hade sett då jag läste till undersköterska för en herrans massa år sedan och redan då, långt innan mitt sjukdomsbesked, hade jag bestämt mig! Precis just så skulle min begravning se ut! Filmen hade handlat om en man som blev sjuk i Parkinsons och hur hans sjukdom förändrade en av hans forna elevers livssyn, som var mitt uppe i ”allt det där”. Karriär, pengar, glam och glamour, han hade bara missat en enda liten detalj på vägen och det var just livet i sig. Han hade tappat allt det som var viktigt och ersatt det med ytliga relationer, pengar och prylar, precis som majoriteten av dagens människor i västvärlden gör. Morrie som var huvudkaraktären i filmen sökte upp sin gamla elev och fick honom att se det han hade tappat på vägen. Samtidigt som jag hade gråtit så illa under lektionen då vi såg filmen att jag knappt kunde se vägen när jag körde hem i från skolan, kände jag ändå en skön feelgood-känsla långt där inne. Karriärsmannen hade blivit inbjuden till Morries begravning och givetvis likt man brukar inför en begravning, ställt sig in på att personen som skulle begravas var död! Väl där kan ni döma om hans förvåning då Morrie kommer utrullandes i sin rullstol och tar för sig av begravningsbuketten och hälsar mannen välkommen. Mixen av tankar och känslor gav mannen ett uttryck som nästan sade ”men vad i helvete, du ska ju vara död”, men han fann sig och frågade något finare vad det egentligen var som försiggick och vem det var som hade dött istället. Morrie, som i samma stund blev min livsguru, förklarade därpå helt cool-lugnt, att han tyckte att det var kolossalt orättvist att alla hans vänner skulle få smaska i sig god mat, umgås och ha det trevligt tillsammans utan honom! Med det sagt, blev slutsatsen så självklar, jag ska också vara med på min begravning!

Att jag var Tapas-drottningen på denna jord, var ju något alla i min närhet väl visste. Emil som inte kände mig alls hade tom. skämtat på Facebook med en av mina gamla flirtar om den tapasfrukost som jag troligen skulle bjuda på om han valde att sova över hos mig, kontra den ekande ”ungkarls-kylen”, fylld av utgångna kaviartuber och halvfulla konserver, som grabbarna  i Varberg kunde kontra med. Med det sagt var alltså menyn på min begravning redan given och det skulle vankas tapas, meze och antipasti från alla jordens hörn! Oj, oj, oj jag längtade redan till denna megabuffe´som jag nu kunde visualisera framför mig på min pampiga begravning! Vem faaan vill ha bröllopsfest och gifta sig när man kan ha en begravning??? Med mitt exeptionellt sagolika äktenskap bakom mig kunde jag konstatera att Tuss forna gynekolog inte alls var burdus, utan ett missförstått geni! Då Tereze själv hade varit fullt uppsluppen i sina bröllopsbestyr kunde man ju ha förväntat sig ett klassiskt ”grattis” ifrån gynekologens sida, men ack vad ni bedrar er! Istället hade hon som ett lock på Tereze bubblande lycka svarat:

-       - Jasså, skall du gifta dig… Tag ett gott råd från mig då vännen, skit i det! Bättre att ta gift, än att va gift!

Så här i efterhand förstår jag precis vad hon menade och även en numera skild Tereze har insett hur insiktsfull detta geni till kvinna egentligen var!

Vidare till drycken blir även den lättgissad och jag har ju alltid gillat att bli full! Min kirurg hade allvarligt gått igenom cancerns påverkan av alkohol och delgett mig att ett kontinentalt intag av alkohol var helt okey, men att en överkonsumtion istället gynnade cancercellernas tillväxt. Vänta lite nu tänkte jag och sken upp som en sol! Sade han ett kolossalt intag av alkohol? Det lät ju i och för sig lite motsägelsefullt i sin helhet. Jag konstaterade i egenskap av blond svensklärare, att så var nog inte fallet ändå, även om jag i mina kretsar aldrig hade hört talas om begreppet ”kontineltala mängder”. Lite matt hade jag tittat på honom och generat erkänt att jag hade skött min bröstcancertumör betydligt bättre än mina guldfiskar i sommar, (som förövrigt numera befinner sig i guldfiskhimlen), genom att generöst bokstavligen ha matat den med alkohol rätt friskt!  Kalle, som min kirurg kallades hade inte kunnat låta bli att skratta och delgav mig att det nog inte var hela världen. Meeeeeen, det finns ju många sätt att bli full på, så därmed är inte drycken på begravningsfesten alls lika given! Även i detta fall vet ni som känner mig att jag gärna byter ut mitt pepsodentleende mot ett bark-tands-asgarv, kantat av en schysst rödvinstrut! Spänningen är oliiiiiiiiiidlig och det bliiiiiir rioja-vin!!!!!! Ett mustigt, tantigt, fylligt, ekigt och vällagrat rött vin! Tihi, jag vill ha begravning nu känner jag!  J

Eftersom jag tycker att jag är värd att ha en last/ ett beroende här i livet, så har jag skaffat mig en sådan med gott samvete! Nu blev det spännande igen du J, nej inte så värst faktiskt, det är kaffe! Frågar du Tereze blir det inte mer spännande, men ett lite mer udda missbruk  iaf…ja, okey då (*rodnar*), det är toalettpapper! Nu förstår du nog ingenting alls, så jag skall lite motvilligt förklara för dig! Jag är fullkomligt förälskad i toalettpapper! Stora fluffiga moln, nej, nu ljuger jag igen! J  Den enkla sanningen är att jag till skillnad från vissa, (Tereze), tycker att det känns rimligt, samt trevligare att torka mig efter mina toalettbesök! På vår resa i Beijing tyckte hon att även mitt toalettpappers-(miss)-bruk överskred ”kontinentala mängder” och eftersom det var ständigt slut, fick hon motvilligt en natt torka sig med en hotell-toffla! ”En ruta skall väl ändå räcka”, hade hon mässat dagen efter. Pfsssss, en ruta??? Då kan man lika gärna strunta i både toalettpapper och tofflor vill jag lova! Sedan kan det även vara så att de vällagade nattmåltiderna som vi åtnjöt, bestående av halvråa, grillade kycklinghjärtan m.m.ökade upp konsumtionen av just toalettpapper en aning under denna resa. Då jag gifte mig, (träffade ju aldrig hennes gynekolog innan det var för sent), hade Tereze en present till bara Peter. Hon delgav honom att jag var hur lätt som helst att leva med bortsett från en sak,, mitt toalettpappersmissbruk! Han fick därefter en hel bal, som hon hade släpat ut till Vendelsö med hans namn på och stora stopskyltar. Låt oss säga att det sket sig i alla fall, fast på ett litet annat sätt! Mitt råd till dig, om du nu kommer på min begravning, vilket jag hoppas, är hur som helst att ta med en egen rulle, toffla eller vad du nu gillar att torka dig med, bara i fall att!  

Som tidigare nämnts missbrukar jag ju även kaffe och kommer därför att införa kaffefontäner, så att man fullkomligt kan gurgla i sig kopiösa mängder under hela begravningen! Tycker du om efterrätter? Jaha, taskigt för dig då, för det gör inte jag så det blir inget med det! Nu är det min begravning, min fest och jag som bestämmer, så det får du helt enkelt äta hemma! Nu tänker du att sådär brukar man ju inte göra, neh, du har rätt, men brukar man vara med på sin egen begravning då??? Nåväl, nu kör vi vidare!

Fylla - check!

Tapas – check!

Toalett-torknings-attribut – check!

Då kommer det näst viktigaste, musiken! J Mina älskade elever spelade min givna favoritlåt på avslutningen, ”Cup-song”, även kallad ”When I´m gone”. Den skall jag själv sjunga och spela på gitarr i min egen version. Skulle mitt kontinentala alkoholintag påverka mitt annars oklanderliga musicerande, så har vi plan-B; en inspelad vesion som jag kan spela upp på Apple-Ptv eller något annat modernt! Sen har vi den andra låten som jag helst skulle se att min camden-legend”Christopher Coleman” himself  framförde, men annars får jag väl ställa upp! ( Ni som känner mig vet ju att jag inte alls gillar det där med att stå i centrum och synas, men låt gå för denna gång! ) Det är ju ändå begravning! Jag menar vad är det värsta som kan hända, som jag brukar säga? Att man dör och nu är det ju dags då så då är det ”all in” som gäller!  Låten heter hur som ”Go home” och när jag har ansat mina klor, skall jag försöka lägga ut en bättre tolkning här än den förra! J Eller så skiter jag helt enkelt i både det, samt stämning av gitarr, så har jag en grym ursäkt till varför det låter lite åt shaby shit hållet!

Återkommer med tid, plats och datum för O.S.A , men om jag har tur, (brukar verkligen ha det, är lite av en göttegris), så dröjer det många, många år! :)