Kalle ritar på min tuta!

Kalle ritar på min tuta!

Jag synade honom i smyg medan han noggrant ritade en stor, mörkblå pil med en bläckpenna som pekade ner på mitt högra bröst. Damn, konstaterade jag återigen, han är faktiskt riktigt söt! Pilen som nu var 3 cm bred borde vara klar nu tänkte jag och när han märkte att jag studerade honom rodnade han och började förklara att han bara ville att det skulle synas ordentligt! Ja, tänkte jag för mig själv, inte trodde jag direkt att du stod och göttade dig med mitt bröst och dessutom verkade han vara lyckligt gift, till skillnad från vissa andra…

-                   Lite synd ändå, sade jag sakta…

-                  Vad? frågade Kalle intresserat.  

-                  Nej, jag menar jag ligger ju inte direkt inne med några meloner att tala om, så jag hade ändå hoppats på att det var en godartad tumör, som jag kunde behålla, för då hade ju åtminstone det ena bröstet varit lite större!

Han gav mig ett leende och skakade lite på huvudet. Mio min snart 4-åriga son hade i och för sig gjort mig glad för några dagar sedan, även om jag konstaterade att ett besök till optikern nog skulle vara på sin plats!

-                  Mamma, du har ju jättestora bröst! hade han glatt upplyst mig om och stirrat ner i min urringning. Mmm, kanske skulle vara om man jämför med din gigantiska snopp tänkte jag tyst för mig själv. Tyvärr var jag inte 4 år gammal, så de skulle väl knappast ”växa till sig”. Dagen efter fick jag lite mer hopp om livet och konstaterade att hans syn nog var fullt funktionabel i alla fall! Efter att tyst ha studerat Tereze och PO:s lilla skalliga bebis Dante, tittade han med stora ögon på Tereze och sade sedan glatt;

-                  Vet du Tereze, att Dante har precis samma frisyr som min pappa!  

Jag frågade Kalle vad jag kunde förvänta mig efter operationen och om jag skulle se ut typ som om jag hade börjat brinna och någon stressad stackade hade försökt att släcka mig med en brandyxa istället för filt. Han skakade återigen på huvudet med ett leende och sade att det skulle se ”rätt schysst ut”. Jag tänkte att det lät lovande i alla fall och tog på mig mina kläder, samt en rejäl scarf, för att dölja den attraktiva dekoren!

Med den färdigkladdade pilen på mitt bröst begav jag mig därefter mot apoteket för att köpa descutan att tvätta mig med, så att mitt hår kunde få lite av den där eftertraktade svinto-looken som alla ville åt! Shit, vilket kap man är, konstaterade jag tyst för mig själv! För vem ville inte åt en kvinna på 34 höstar, knappt nyskild med sitt nya efternamn kvar, ett jesus-bonusbarn på köpet, boendes i ett halvrenoverat trätält med cancer??? Nu när jag tänkte efter insåg jag att jag nog skulle behöva gå runt med kravallstaket och livvakter på stan för att mota bort alla mina beundrare! Jag skulle helt enkelt få sätta upp nummerlappar på utsidan av trätältet, för att hinna träffa alla som stod och köade på utsidan för att få fria till mig! Du kan nog bara försöka visualisera en helt vanlig idol-uttagning i en storstad, så har du det liksom framför dig!  J

Den enda lösningen på detta stora problem var nog att låna Aeroseums schyssta skylt, (istället för en välkommen skylt tänker jag), så skulle problemet vara löst!

Jag var kort och gott en lyckans ost och dessutom skulle jag snart få bli sövd, vilket var en helt fantastisk upplevelse i sig, även om det inte blev riktigt som tänkt, när det väl blev dags för min operation…