Ett brak i brallan...

Jag kände mig lite rastlös, (ovanligt fenomen), och tänkte därför att jag ville dra ihop ett gäng för att se en bio och äta en söndagsmiddag. Kände mig lite som en vingklippt fågel nu efter operationen och min outredda ADHD fullkomligt blommade! Sagt och gjort drog jag ihop 9 personer och fixade så att Pernilla kunde komma och hämta mig i mitt slott! Eftersom jag alltid såg möjligheterna, hade jag insett att det var möjligt att nyttja bilen som ett gränslöst förvaringsutrymme! Det var ingen människa som hade kunnat ana exakt hur mycket skräp som faktiskt gick in i en så liten bil. Helt fantastiskt, nu när jag tänker efter! :)

Pernilla kom och vi drog in till Mattias för att sedan plocka upp Markus vid en busshållplats. Ingen av dem kände egentligen varandra, men mina underbara vänner hade aldrig haft svårt att knyta nya kontakter och "öppna upp sig" inför nytt folk så att säga... Markus hoppade in i bilen följt av ett högljutt brak!
- Vi har ju knappt träffats, sade Pernilla och så lägger du av den precis när du hoppar in i bilen! Det kunde du väl ändå ha passat på att göra innan?
- Jag måste hem och byta! sade Markus förskräckt!
- Gick det så illa? frågade jag och kunde inte låta bli att skratta högt.
- Mina byxor sprack! Jag måste hem! De är helt förstörda!
- Jag får se? Sade jag genast exalterat!
Markus vresade villigt med ett leende i baksätet och uppvisade ett 40 cm stort hål som sträckte ända ifrån grenen och upp mellan skinkorna.
Mattias vände sig om ifrån förarsätet och stirrade häpet in i hålet.
- Ligger du inne med en så stor alltså? Det där har aldrig hänt mig! Sade Mattias. Lite orättvist faktiskt!
- Lova att ni inte blir oroade nu, sade jag, men det har faktiskt hänt mig! Dock inte för att jag har så stor, det lovar jag er! Brorsan ville bli skjutsad på sin skateboard och jag skulle tydligen springa framför med ett hopprep knutet i öljetten. Efter en sisådär 10 meter hade jag 2 lösa byxben istället för en byxa så att säga.
- Du skall alltid vara värst Monica, sade Mattias och blinkade åt mig.
- Nej, Markus vinner, jag var bara 10 år! Detta var ju mycket mer underhållande!
- Det här var inte så roligt faktiskt, sade Markus lite uppgivet.
- Det tyckte inte min mamma heller, hon blev jättearg, tillade jag.
- Tycker du inte Markus, sade Pernilla. Vi tycker att det är jättefestligt om du undrar!
- Men Markus, nu blir vi lite nyfikna här jag och Pernilla! Allvarligt alltså, är den så stor på riktigt eller la du liksom av en sådan rökare att hela byxorna rök så att säga?
- Nu vill jag hem och byta byxor, svarade Markus!
- Typiskt killar Pernilla! De skall då alltid ge sig av eller byta samtalsämne när man börjar snacka allvar!
Markus log och begav sig hemåt för att byta och lämnade dessvärre vår nyfikenhet åt ödet.
Detta var nog bara början på en mycket underhållande kväll... :)