Jag satt och stirrade upp emot den neongula vätskan som rann in igenom droppet och kände hur det isade ut i armen, vidare ner i vänstersidan av kroppen. Det gjorde faktiskt inte det minsta ont!
- Vad var det mer för biverkningar? Frågade jag sköterskan som stod och demonstrerade mina mediciner samt mitt schema för dem. Jag tänkte på det där med jobbet och när man kan börja jobba igen? 9 månader känns väldigt länge, men jag tänker att det borde vara realistiskt att börja arbeta nästa termin kanske?
- Ja, det beror ju såklart också på vad man jobbar med, svarade sköterskan.
- Eeeh, betyder?
- Jo, det är inte ovanligt att få så kallad "chemo-brain", alltså "cytostatikahjärna" på svenska. Med det menas att man kan bli lite förvirrad, ha svårare att koppla och hålla reda på saker. Siffror och uträkningar brukar vara mest utmärkande, men även minnet i sig som sådant. Man kan få svårare att memorera namn, koppla samt känna igen ansikten.
- Detta blir ju bara bättre och bättre Mattias, sade jag!
- Man blir inte bara vacker och attraktiv av alla mina mediciner, utan tydligen även dum i huvudet! Bara som en liten bonus! Visserligen hade Theo döpt om mig till "Förvirrad, förvirrad" i Trysil i påskas, så just det tillståndet skulle knappast bli en ny upplevelse. Det här lät dock mer som om jag skulle bli efterbliven!
- Går det över eller blir jag dum i huvudet permanent, för resten av livet? Frågade jag sköterskan.
- Nej, skrattade hon. Det brukar sitta i några månader efter behandlingen har slutat.
Några månader? Talade vi i hantverkartermer kunde det betyda allt ifrån 3 månader upp till en sisådär 9 år... Kände mig nästan lite euforisk där jag låg och såg denna ljuva tid jag nu hade framför mig! Som lärare hade man ju inte heller så mycket att hålla reda på, så detta skulle nog absolut inte bli något hinder!
- Brukar vikten påverkas?
- Det är lite olika! Man kan gå såväl upp som ned i vikt under sin behandling. Vanligast är att man ökar ett par kilo i vikt och vi ser helst att man går upp istället för ner under sin behandlingstid!
Det tvivlar jag inte alls på, tänkte jag! Tjejer vill gärna se att andra tjejer blir feta, då mår de liksom lite bättre själva! Bara det som saknades! Nu skulle jag bli fet också! Ta du och tryck i dig en extra bulle eller två själv om du var sugen på att bli lite tjock! Jag kanske skulle låta mig inspireras utav "Little Britain" och deras fatfighters klubb! Damm var nog underskattat och dessutom jävligt svårt att bli fet på! Hade nog en by med dammelefanter hemma, så det skulle ju även generera i ett kraftigt reducerat matkonto! Detta utlöste i sin tur en dominoeffekt som innebar att jag kunde köpa mer??? Ja, just det, TANT-RIOJA-VIN :)
Hur skulle jag lägga upp detta på ett bra sätt nu då?
- Birgitta sade att man kunde "leva som vanligt", träna och dricka lite vin. Stämmer det?
- Ja, det är det allra bästa i den mån man kan! Man kan träna och det är bra om man orkar! Oftast brukar de personer som tränar under sin behandlingstid vara de som mår allra bäst och därför rekommenderar vi det! Träning reducerar även riskerna för att återinsjukna i sin sjukdom.
Shit, vilket geni hon var! Undra om tanken hade slagit henne att de som mådde som "utsketna äpplen" och låg o spydde hela dagarna, kanske inte var så fasligt sugna på att dra milen på 45 minuter 7 dagar i veckan? Eller så hade hon kanske också gått på cellgifter nyligen? Vem vet?
- Men man brukar som sagt inte få så mycket biverkningar utav den här sortens cellgifter, sade hon.
Märkligt? Nyss kunde hon inte ens garantera att jag inte skulle tappa håret för att hon inget kunde om min antika behandling?
- Eeeh, det var ju det där med vinet?
- Ja, det går absolut bra att ta ett glas med vin!
Sa hon verkligen "en hel kantin" eller hade jag redan gått och blivit dum i huvudet efter bara 2 påsar cellgifter? Tyckte att de var lite väl frikostliga i sina alkoholrekommendationer på detta sjukhus! Först pratar Kalle om "kolossala mängder" och nu tycker hon att jag ska dra i mig "en hel kantin". Jag håller mig nog till den tidigare rekommendationen "att leva som vanligt", det räcker nog gott för min del!
Ja, ja... säg vad är en bal på slottet?
Eller kanske mer som min älskade Pernilla skulle ha uttryckt det:
"Säg vad är väl en marängsviss utan banan och chokladsås... mest torr och smulig faktiskt!"
Om sanningen nu skulle fram hade hon nog tyvärr rätt... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar