Spegel, spegel på väggen där, säg vem som mest liknar skaller-Per?

Sedan den där dagen Barrett kom åkandes i sin pippi-gula Volvo, hade han aldrig slutat att fascinera mig och han hade fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta ibland mina närmsta vänner. Om man tittade på honom var han lätt att felbedöma där han stod med sina tatuerade armar, rockiga T-shirts, G-star jeans och nyckelkedjan som hängde ut ur fickan. Man kan väl säga att han inte direkt såg ut som den klassiska trebarnsfar han var och dessutom var han en väldigt mjuk, extremt skärpt samt tänkande kille.

- Jocke, jag behöver älta lite, sade jag lite bittert till honom. Linda förstår mig inte!

- Mhmmm, svarade han sådär lite sömnigt som han brukade efter en lång arbetsdag. 

- Jag är så mätt på att alla skall försöka övertyga mig om att ta det där jävla giftet! Varför kan inte bara folk respektera att det är mitt beslut? Min bror är fullkomligt utom sig och kan inte alls fatta att jag tycker att det är viktigt att vara snygg kontra att dö, jättekonstigt faktiskt! Han har i och för sig en peruk som heter duga från skrotbilsracet! Med den på räcker nog inte ens nummerlapparna till längre, utan endast ett digitalt bokningssystem av rang, skulle kunna schemalägga mina beundrares frierier!

- Monica, du kan inte prata utseende med din bror, du får relatera till något som han kan identifiera sig med!    Du får helt enkelt dra en parallell till bilar.

- Ok, jag är med, shoot Jocke! Hur lägger jag upp det?

- Såhär då va; Robert du får åka Fiat Uno resten av livet! Fälgar? Det kan du glömma, forget! Det blir på sin höjd navkapslar som motsvarighet till peruken! Nej, stryk det också förresten, det blir inga navkapslar, plåtfälgar får duga! Rost, jajjemän, det ingår och omlackering är totalt förbjudet! Tvätta bilen? Nej, skulle inte tro det du! På sin höjd blir det automatisk biltvätt som kan repa upp de färgfläckar som går att spåra emellan rostblafforna, men låt det inte bli till någon vana! För att få själva kronan på verket som får symbolisera dig flintskallig på krogen, får han uppnå den totala förödmjukelsen genom att ställa ut sitt vrålåk och göra sig till åtlöje för allmän beskådning på den årliga bilutställningen på Tjolöholmsslott!

Jag kunde inte låta bli att skratta åt Jockes underbara humor, samtidigt som det låg en gnutta allvar bakom ironin.
- Du Jocke, det är inte möjligen min bil du beskriver nu eller? tillade jag lite halvt seriöst.
- Jag vill såklart också att du ska leva Monica, men jag förstår att du tycker att det känns skit att tappa       håret. Klart att man mår bättre både fysiskt och psykiskt om man är nöjd med sig själv, det gör ju jag med.
- Hade de sagt till mig att jag dog om jag inte gjorde det hade saken varit en helt annan, svarade jag, men i förebyggande syfte med de sjabbiga oddsen lever jag hellre ett gott liv en kort tid, än ett pissliv i många år.
Även om jag tar cellgifterna är återfallsrisken enligt Kalle 40% på en aggressiv grad 3 tumör som min, med oddsen fördelade 20/20. Hälften får återfall i brösten = botbart och hälften i övriga kroppen = dags att lämna in handduken och knacka på pärleporten! Men med mitt leverne kanske den resvägen ändå skulle vara förgäves och kanske väntade nya äventyr på betydligt varmare breddgrader en trappa ner! Då skulle jag ju positivt sett få kompensation för den solning jag nu skulle gå miste om efter min strålning i 2 års tid. Å andra sidan kanske jag och Tjernåbyl-barnen spred eget grönt ljus och solning kanske var helt överflödigt när man själv gick runt och strålade!
- Tack Jocke! Nu har jag i alla fall ett upplägg och kan ringa min bror vid tillfälle. Jag får nog ta en sak i taget och leva lite mer i nuet utan att låta tankarna sväva iväg!
- Moniiiiicaaaaa, hördes Lindas röst vråla i bakgrunden. Jag måste erkänna en sak! Hon slet åt sig luren och sade sedan:
- Så här är det min vän! Som din sanna tjejkompis bryr jag mig inte det minsta om din överlevnad, men det hade du nog redan räknat ut! Jag ser dig som ett hot och en konkurrent och vill därmed få dig så ful som möjligt! Du vet det är så vi tjejer jobbar! Jag såg därför nu mest min chans att för en gångs skull få bli snyggare än dig och därför skyr jag inga medel för att få dig skallig! Cellgifter är fantastiskt Monica, jag lovar! Jag brast ut i ett asgarv och blev åter påmind om varför Linda hade blivit en av mina absolut bästa tjejkompisar, hon var ju nästan mer vrickad än mig! :)  Men, men operationen gick ju bra, tumören var borta och såväl himmel som helvete skulle få vänta...