På tok för fet igen!

Eftersom någon förvirrad människa hade försnillat mitt frikort, fick de nu sätta upp alla mina strålningsbesök på räkning! (Ja, inte ett foto med Brad Pitt alltså, det hade varit ett missförstånd, utan ett bevis på att jag numera fick gratis sjukvård!) Posten i samarbete med instansen som skulle förse mig med ett nytt kort var dessutom ungefär lika snabba som min chemobrain och jag hade därför nu samlat på mig en söt liten nota vilken jag hoppades skulle bli struken.

Krister min onkolog hade ringt mig häromdagen för att kolla av läget och jag hade då delgett honom mitt beslut vad gällde Tamoxifenet. Det lockade helt enkelt inte så fasligt mycket att bli fet-(are), rynkig, trött, svettig och sur! Det enda var ju det där med att bli sexuellt apatiskt förstås! Det hade ändock sina fördelar när man tänkte efter! Eftersom jag nyligen hade varit i Ullared och försett mig med lite nya "Morgan-örngott" kunde jag ändå vila med tanken om att den saken gick att lösa på helt andra sätt om andan skulle falla på vid fel tillfälle så att säga! Så skönt när man hade lite alternativa lösningar i rockärmen! Krister hade hur som haver inte några större invändningar emot mitt beslut, (eller så hade han lärt sig att det var lönlöst att tala med någon som knappt förstod vad hon själv begrep). Det kändes i alla fall skönt att jag hade tagit ett beslut!

På kvällen efter min 10:e strålning hade jag tänkt slå på stort och titta på film! Jag kände att jag som kompensation för uteblivet vin kunde unna mig lite hemmapoppade popcorn! Det var jag helt enkelt värd! Även om jag inte direkt kunde skryta med min rutmage, så hade fluffet i alla fall reducerats en aning sedan jag hade slutat med cellgifterna och jag sprang ju faktiskt nästan en mil dagligen! Sedan jag hade gått upp 10 kg en gång då jag hade frossat obehindrat i chips hade jag nämligen utvecklat en ansträngd relation till just chips och cheezeballs och skulle därför nu ta smörindränkta popcorn, som är så mycket nyttigare! Sagt och gjort begav jag mig mot min hightech dator för att dra på en film. Jag hann inte mer än att dra igång datorn förrän en välbekant ruta började att blinka i nederkant utav skärmen. Suck, tänkte jag för mig själv starkt förvissad om att det var en sådan där ruta då man blev delgiven att man var lyckligt utvalt till att ha vunnit en miljon! Jag tittade på rutan igen och konstaterade att det faktiskt stod något helt annat i rutan, gnuggade mig i ögonen och läste igen;

Viktigt meddelande:
Det är dags att gå ner i vikt!

Här hade man suttit lyckligt ovetandes om vilket fetto man var ända tills nu! Levt i illusionen om att man faktiskt snart var på banan igen, men ack vad jag hade bedragit mig! Skönt ändå att veta att man nu hade blivit så ruggig fet att till och med datorn sade till en på skarpen. Jag gav datorn en sur och skarp blick och fnös därefter åt popcornen. Kanske var det dags att rafsa fram de där fina reklambladen och mattampongerna igen i alla fall? Popcornen kändes inte riktigt lika lockande längre... ;)

Pormask - en unik tatuering!!!

Jag hade känt mig lite mätt nu ett tag på alla uteserveringar i Göteborg samt vad kroglivet hade att erbjuda. Därför hade jag lite spontant mitt i veckan dragit ihop ett gäng för att spela brännboll och ha lite picknick i Slottsskogen. Till min glädje visade sig närmare 30 personer vara sugna på något spontant och till och med solen sken som aldrig förr. (Det var förstås inte helt utan att man började ana ugglor i mossen! Det var liiiiite för bra för att vara sant och jag väntade bara på att någon skulle dra bort mattan under mina fötter!) ;)

Det var min 5:e strålning och jag hade en förhoppning om att få min attraktiva krogspelplan intatuerad idag eller imorgon. När jag hade börjat fälla hår som en ranglig gammal katt efter vintern, hade Thomas givit mig ett kanontips om hur jag skulle avleda fokus ifrån mitt hårsvall! Han hade givit mig rådet att köpa urringningar ner till knäna och lovat mig att ingen kille någonsin då skulle notera min fluffiga frisyr! Idén lät inte helt orimlig och jag hade väl tänkt ge det ett försök. Du kan därför försöka visualisera min min då sköterskan i förra veckan tog fram ytterligare en tuschpenna och satte två mastodontkryss PRECIS MITT EMELLAN MINA PERSIKOR!!! I egenskap utav blont geni, (eller ja, där ljög jag, numera fjunigt sådant), undrade jag vad jag i all sin dar nu skulle försöka få min omgivning att lägga fokus på??? Den forna tvättbrädan med tvätten i vägen kanske?

Sköterskan ropade upp mitt namn och kom ut för att hämta mig i korridoren.
- Jag har goda nyheter Monica, sade hon glatt!
- Jaså, frågade jag undrande. Skall ni rita mig i ansiktet nu också kanske, tänkte jag för mig själv. Det vore ju attraktivt och skulle dessutom garanterat avleda all fokus ifrån såväl tutor som fjun!
- Dina röntgenbilder var perfekta, fortsatte hon. Du skall därmed få tatuera dig idag!
Shit pommes frites, mumlade jag för mig själv! Lyckan var totalt!!! Miami Ink, släng dig i väggen säger jag bara! Det är liksom här det händer!

Jag fick lägga mig i min sedvanliga farkost, varpå sköterskan kom med en nål och en bläckpenna. Detta kändes helt galet lyxigt! Nu snackade vi känsla! Inga töntiga tatueringsapparater här inte! Det låg helt rätt i tiden att kunna skapa på fri hand utan att behöva mainstream hjälpmedel. Så jobbade inte de riktiga proffsen! Man ville vara unik i dagens samhälle! Sköterskan förvarnade mig att det skulle kännas extra fint vid revbenen, vilket hon kan ha haft en poäng med. Hur som helst gick hela proceduren mycket snabbt och jag kände mig väldigt glad över att äntligen få slippa alla gamla plåster! (För att vara på den säkra sidan hade jag tagit på mig ett extra urringat linne premiärdagen till ära).

Lite extra glad i hågen begav jag mig emot Slottsskogen för att visa upp mina fina prickar för mina väninnor. Jag hann inte mer än fram till Sara förrän hon utbrast;
- Låt se, låt se omedel bums!
Jag pekade ut mina nygaddade behag varpå hon glatt fortsatte;
- Det där blev ju jättebra Monica!!! Det ser precis ut som små pormaskar!
- Tack Sara, svarade jag glatt tillbaka! Det är ju fruktansvärt eftertraktat! Något av det vanligaste som man brukar vilja tatuera in faktiskt! Är det inte det alla drömmer om här i världen? Att få tatuera in små pormaskar i urringningen?

Detta var helt klart top notch och det var inte utan att jag förstod att jag inte skulle behöva vara singel länge till... ;)

GRATIS TATUERING - OMFG!!!

Eftersom jag eventuellt kanske inte hade följt läkarnas anvisningar till punkt och prickar denna gång heller, hade jag fått fylla i mina strålningsmarkeringar ett antal gånger själv. Då jag stormtrivdes med min ortorektiska livsstil, tänkte jag nämligen inte ge upp min dagliga tvångslöpmil i första taget! Sedan kunde det eventuellt ha varit så att jag också hade badat som aldrig förr i värmen, vilket inte heller direkt hade legat till gagn för att bibehålla min skattkarta i sitt ursprungsskick. Då jag hade fått fylla i mina markeringar så ofta, hade jag nu nästan fått ärr efter dem. Därför hade jag bestämt mig för att tatuera in 5 prickar runt mina tutor i alla fall. (Jag vet att det låter jättemärkligt, men även jag, (läs den bästa), kunde ha fel! Fel kanske var att ta i förstås, det lät inte alls bra! Mindre rätt kunde vi hålla oss till! Det klingade aningen bättre!).

Tatueringar överlag hade aldrig riktigt varit min grej, vilket gjorde att situationen ändock kändes något märklig. Bortsett ifrån tanken på att tatuera in en bag in box under foten följt utav texten "Wine FTW", ("For the win" för er som inte är så ungdomliga utav er) ;) hade det aldrig varit aktuellt att tatuera in någonting på min kropp! Plötsligt slog det mig som en blixt ifrån klar himmel, ljuset kom till mig och jag kände mig alldeles varm ända in i själen! Jag skulle ju få tatuera mig HELT GRATIS!!! Den lilla polacken i mig var helt klart "on fire"! Detta var ju helt fantastiskt! Tänk vilket lyxlirarliv man levde! Galet, säger jag bara! Jag saknade nästan ord för att uttrycka min lycka!!!

För att vara på den säkra sidan skulle jag dock inte få tatuera in mina prickar förrän efter den 5:e strålningsbehandlingen. Sköterskan delgav mig att man var tvungna att ta flertalet röntgenplåtar för att kunna garantera att prickarna hamnade på rätt ställe. Annars riskerade man att behöva tatuera in 5 prickar till, vilket man inte ville göra i onödan. Jag stirrade surt på henne och muttrade för mig själv! Snåla människa! Försökte hon blåsa mig nu på mina gratistatueringar? Här hade jag årets bästa raggningsreplik i en liten ask, så skulle hon komma och förstöra alltihop! Tänk att tassa runt på krogen med ett gäng bläckpennor och fråga killarna om de ville leka prick-till-prick på mig? Det skulle regna killar! Det kände jag på mig!

Näe, jag var helt klart trendig som aldrig förr och tatueringar låg helt rätt i tiden! Jag var kort och gott ett modelejon! (Googla det så får du se om du inte tror på mig! Det kommer upp ett dussintal bilder med duck-selfies på mig då!) Nej, nu kunde jag knappt bärga mig inför att bli gaddad och äntligen kunna få hänga med innefolket där jag hörde hemma... ;)

Yasmin kontrollerar min persika!

Yasmin böjde sig emot mig och viskade, (läs talade i normal samtalston), följande diskreta fras;

- Monica, har ni pratat bröst än?

- Eeeh, menar du mina bröst, viskade jag tillbaka i tämligen lägre ton.

- Jaaaa, svarade Yasmin högt tillbaka.
- Nej, det har jag inte gjort.
- Nähä, inte det, svarade Yasmin lite besviket.

- Du tycker alltså att jag skall berätta om min bröstcancer, är det vad du försöker säga?

- Jaaaa, svarade Yasmin glatt och högt igen! Jag pratar om hur vi träffades! 

Jag stirrade om möjligt än mer förvånat på henne utan att fatta alls vad mina bröst hade med det att göra? Vi hade ju känt varandra i 17 år!

Vi stod ute på däcket på The Docks och Jonas som den 37-åriga mannen bredvid oss hette, såg aningen förvånad ut. Han var vän till Yasmins pojkvän Stefan och vi hade talats vid i uppskattningsvis 10 minuter. Han var lyckligt gift med 2 barn och det var långt ifrån en flirtig stämning. 

Yasmin tittade på Jonas och fortsatte;

- Det var så här Jonas. När jag skulle hjälpa Monica att flytta i höstas, så tog jag henne på brösten! 

Jonas tittade på oss och brast ut i ett gapskratt. Jag log emot honom och fortsatte:

- Ja, det förstår du väl Jonas! Jag menar hur roligt är det att hjälpa någon att flytta på en skala 1-10? Nä, just det! Så Yasmin tänkte att hon skulle liva upp det hela genom att kladda lite på mina persikor!

- Är det så? Frågade Jonas intresserat! Blir det roligare då? Han vände sig om och ropade högt efter Stefan, varpå han sprang fram till honom och sade följande;

- Jag skall bara ta dig lite på snoppen om du ursäktar! Jag har liksom hört att det förhöjer stämningen att kladda på en kompis!

Stefan skrattade liksom oss andra, varpå Yasmin fortsatte;

- Nej, Monica hade en knöl i bröstet! Jag kände på den och tvingade iväg henne till läkaren! 

- Jaha, var det en knuta då? Frågade Jonas.

- Det var bröstcancer, svarade jag lättsamt. 

Jonas såg plötsligt förskräckt ut och verkade skämmas för hans roliga utfall som stämde väl in på min låga humor. 

- Därför Jonas skulle jag råda dig att klämma dina manliga vänner på pungen istället! Det är vanligare med testikelcancer än att man får det i själva snoppen har jag hört! Men om du frågar snällt får du säkert checka av den med! 

Jonas skrattade och insåg nog att jag inte var så känslig. Min älskade Yasmin såg mest så där härligt frånvarande ut som hon brukade och jag förstod återigen varför jag älskade henne så mycket! Trots allt var det hon som hade sparkat iväg mig till läkaren och hade det inte varit för henne, hade jag troligtvis inte levt idag... :)