- Det är viktigt att du håller andan ordentligt så att du spänner ut bröstkorgen rejält, sade sköterskan vänligt. Det är för att man inte vill stråla på hjärtat och riskera att skada det!
Jasså, bara därför, mumlade jag tillbaka.
Snabbt insåg jag hur nyttigt detta med strålning var samt att solen plötsligt framstod som en söt, ullig, nyfödd kyckling i jämförelse med min radioaktiva tunnelresa! (Jag såg i och för sig lite ut som en kyckling med mina nya fjun på skallen, inte fullt så gul bara.)
- Slappna av nu så att inte ryggen reser sig från underlaget då du andas in, instruerade hon vidare.
Det var då visserligen det enda som skulle kunna resa sig i detta rum vid åsynen av mitt charmanta nya jag, men självklart skulle jag slappna av! Inga problem! Jag löser det omgående! Nu när du nämner det känns detta lite som att vara på spa faktiskt, tänkte jag för mig själv.
Det var en sisådär 15 grader i betongbunkern vi befann oss i, jag var typ naken, och för att rama in det hela hade någon ritat en jävla karta på min kropp med en tuschpenna! Endast ett gäng läkarkandidater på det skulle kunna toppa min upplevelse! Delad glädje är dubbelglädje och därmed sökte jag fler själar att kunna dela denna glädjens stund med! (Jag hade ett par rätt schyssta spetstrosor på mig! Det var i alla fall ett plus!)
Jag drog mig till minnes en blåsig vår i en trädgård och kunde inte låta bli att börja fnissa lite för mig själv. (Okey då, asgarva. Jag är väl inte den fnittriga tjejtypen direkt).
Detta kändes nämligen ungefär lika bekvämt som när Catrin skulle fotografera mig till sitt examensarbete när hon gick på Gildaskolan och läste till hudvårdsterapeut. Hon hade skrivit om olika spa-behandlingar och skulle ha ett fotografi på mig med en kroppslerinpackning till sitt arbete. Efter att ha haft en lyckad, (läs katastrofal), relation med en kille bodde hon återigen hemma hos sina föräldrar. Catrin hade därför burit ut massagebritsen i deras trädgård, bland blommande äppelträd och tyckte nu att jag skulle lägga mig naken, insmord i lera på denna brits. Efter en stunds kompromissande fick jag ett par grå stringtrosor och tassade ut i den blossande 15-gradiga vårvärmen och lade mig på britsen. Ja, dum som man är ställde man upp på sin vän och även hennes pappa såg ut att tycka att jag var rätt dum i huvudet, då han kom ut ur garaget och såg mig ligga där typ naken, insmetad i lera och le ansträngt.
- Slappna av! Hade hon mässat med jämna mellanrum medan jag försökte trösta mig med att jag skulle bli helt galet len som en persika av denna fantastiska mirakel-lera! Dessutom var denna exklusiva behandling HELT GRATIS, vilket åtminstone hade värmt min polack-själ en aning!
Du kanske trodde att det var stop där, men ack nej! 10 år efter denna tragiska upplevelse satt jag, Catrin och Robert och fikade lugnt i hennes egen trädgård. Då vi satt där tittandes på åkermarkerna utbrister Catrin plötsligt;
- Här finns ju oanade resurser med mirakel-lera som den jag smorde in dig med!
- Ursäkta, va sa ni? Frågade jag lite förskräckt.
- Ja du fattade väl själv att jag hade tagit lera från pappas åker, skrattade hon. Hallå, jag var student! Inte hade jag råd att köpa sådana lyxprodukter!
- Eeeh, nah, det hade jag inte fattat du, svarade jag lite förvånat samtidigt som jag inte kunde låta bli att småle.
Robert lade till sitt vanliga hånskratt och vi insåg alla att det faktiskt var väldigt kul samt att jag hade blivit blåst i vanlig ordning!
Tillbaka till verkligheten tänkte jag att det kanske var spa och lerinpackning jag nu skulle satsa på i alla fall till helgen i Tylösand! Då skulle ingen lägga märket till min nya Atlas-look och om jag var snäll kunde jag säkert till och med få med mig lite egen lera från Catrin, heeeeelt gratis! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar