Hello again, Hello Kitty

Jag kikade ut igenom fönstret och beundrade min frierikö som nu hade blivit längre än Åsas hembagerikö sommartid med alla campinggästerna. Shit, att man hade så många beundrare på utsidan alltså! Tylösand stod härnäst på schemat och jag rev mig själv i håret, (läs fjunen),  funderandes över hur jag skulle trolla bort mitt Picasso-alster runt tutorna. Det var ju verkligen en lämplig semester eftersom jag skulle dra runt i bikini från morgon till kväll med "afterbeach" och dylikt. Jag skulle ju knappt behöva visa mig för någon! Kanske skulle man tänka om och ta en skidresa istället? Eller varför inte åka till månen? Det var ju ganska trendigt hade jag hört!

Jag kunde verkligen inte förstå varför i all sin dar man skulle rita dit markörerna EN VECKA före behandlingen??? Antagligen var det för att hålla sjukdomskänslan uppe! Vi ville ju helst inte att cancerfolk skulle gå runt och känna sig normala och liksom glömma bort sin sjukdom! Som grädde på moset hade sköterskan sagt åt mig att jag kanske skulle ta det lugnare med träningen, så att jag inte svettades för mycket och blev av med min karta. Jag hade funderat över några goda råd som hon kunde få utav mig vad gällde hennes egen livsstil, men lyckades mirakulöst nog att knipa igen min trut för en gångs skull. Min dagliga mil var helig och min älskade son hade gnuggat in sanningen i ansiktet på mig härom dagen så att säga! Han hade liksom agerat "lök på laxen" och muntrat upp mig med några väl valda samt värmande ord!

"Mamma du är inte så jättetjock om magen, bara lite grann! Det är nog inte så mycket fett! Du kanske kan gå på toaletten så ser du lite smalare ut om magen sen i alla fall."

Glatt hade han klappat mig på magen där jag satt på stranden och jag mötte honom med det välbekanta supernaturliga leendet! Jag funderade en sekund över om det skulle klassas som barnaga att fylla sin sons mun med våtservetter för att få det att bli tyst, men tänkte snabbt om och insåg att glass nog var ett bättre val både lag- och resultatmässigt!

Kanske kunde jag skriva "Skattkarta" på magen och rita lite pilar och kryss i somliga regioner! Mio hade efterfrågat en ny skattjakt efter hans piratkalas och han hade massor utav chokladguldmynt kvar. Han hade föreslagit att vi kunde gömma dem i "grottan" och det kanske inte var en sådan dum idé ändå när allt kom omkring? Han menade nog dock kanske inte just den grottan som jag tänkte på... Eller ja, det visste man förstås aldrig riktigt med honom. Sen den dagen runt jul då han och Alice hade lekt "nakenfislekar" och han hade försökt lysa upp "hennes grotta" med det där tända elektriska tärnljuset, kunde man inte riktigt vara på den säkra sidan vad gällde hans tankar.

Nynnandes på "Det var en kyckling som hette gullefjun", studerade jag stolt min fräsiga frisyr och insåg att mitt hår faktiskt hade växt 2 cm på en månad!!! :) Jag konstaterade att det måste vara alla mirakelmedel som Catrin hade försett mig med! Jag öppnade mitt skrin i badrummet och fiskade upp en paket med attraktiva Hello kitty-plåster! Tylösand ropade mitt namn och visst kunde man sola, bada och dricka vin även i Hello kitty-skrud! Hon var ju ändock den mest trendiga pussycaten av alla... ;)