#Penisförkortningdennyatrenden

Efter att ha cirkulerat runt hela Sahlgrenska likt en stressad torsk med bilbarnstol i Rosenlund kring lunchtid, började jag inse att det var dött lopp. Det fanns helt enkelt inga parkeringar här! Detta försatte mig i ett prioriteringsläge då kaffe vs parkering blev ett enkelt val! Jag lyxade till det med en fulparkering på en på-/avlstningszon och en stor hämtkaffe på Dahls. I väntrummet satt en brokig skara med människor med alltifrån brännskador till fula ärr.  Tjejen i kassan upplyste mig om att det fanns ett parkeringshus precis bakom byggnaden och att jag kunde flytta bilen dit eftersom kirurgen var sen. (Ändå skönt att få veta det nu efter att ha gått på strålning i 6 veckor förra året och tokletat parkering varje dag!) Sagt och gjort gav detta mig ändå möjligheten att spilla kaffe över hela mina byxor i bilen i vanlig ordning så att jag nu också luktade gott inför mitt besök!

En sjuksköterska kom och hämtade mig och jag fick gå med henne till ett undersökningsrum. Kirurgen Bengt kom strax efter och skakade hand och slog sig ned på en pall.
- Jaha Monica, sade han sakta. Du hade haft bröstcancer och kommit på remiss ifrån Varberg.
- Ja, det stämmer svarade jag.
- Har du läst på någonting om de olika alternativ som finns?
- Ja, det har jag. Det är väl fettransplantation som känns bäst. Jag tycker liksom inte att det är så snyggt med ett och ett halvt bröst. Känns lite mer trivsamt med 2 så att säga.
- Mmmm, hummade han lite dovt tillbaka. Kan du vara snäll och ta av dig på överkroppen?

Jag hissade ut persikorna och lät mig undersökas. Han tog fram 2 plastkoppar och konstaterade att den skändade persikan var ungefär 125ml mindre än den andra.
- När man har haft cancer så förväntas man att vara tacksam för att man lever, sade jag. Givetvis är jag det också, men det är inte så kul att ha det så här. Om en frisk person fixar brösten så värderar man inte det, men om man har en sjukdomshistoria så är man fåfängd, ytlig och girig.
- Nä, jag kan förstå att du inte trivs med det där, svarade Bengt förstående. Det finns ju lite olika alternativ, fortsatte han. Du skulle kunna fylla med fett, men man skulle också kunna tänka sig att ta bort 125ml på det andra bröstet för att uppnå symmetri.

Jag stirrade tyst på honom och undrade om det kanske ändå vore dags för honom själv att investera i ett par nya glasögon!  Det var ju inte direkt så att jag låg i farozonen för att få några ryggproblem  pga mina enorma meloner! Nä, jag har ju aldrig gillat att ha bröst alls egentligen. Hade varit skönt att bli av med dem helt faktiskt nu när jag hade chansen. De är ju ändå mest bara i vägen tänker jag! Undra om han själv hade funderat på en penisförkortning?  Det borde ju ligga i tiden! Storleken spelar ju ingen som helst roll på varken bröst eller penis! Skönt om man tränar mycket att inte ha så mycket i vägen som hänger och dinglar och stör! Precis som ett par bröst menar jag! Huvudsaken verkar ju vara att man har basfunktionerna kvar. Att man kan kissa och amma och så! Det brukar ju vara därför man söker upp en plastikkirurg!

- Som du ser lider jag inte direkt utav ryggproblem som följd utav mina enorma behag. Därför känns det inte som ett intressant alternativ att ta bort det lilla jag har, svarade jag lugnt. Fett känns därför  som det bästa alternativet. Det enda som oroar mig är att min mage kommer att se ut som ett dragspel efteråt och att jag förstör ännu mer utav min kropp istället. 

- Näää, det brukar inte synas, svarade han lugnt. Man kan dessutom ta ifrån olika ställen på kroppen. Du får räkna med 3-4 operationer och man kan ju även ta ifrån rumpan och insidan låren. Allt fett stannar ju inte kvar så man räknar med att omkring 40% stannar kvar. Det är en operation som gör väldigt ont och du får räkna med att man måste vänta flera månader emellan varje ingrepp upp till 6 månader. 

- Det är ju inte direkt någon Jennifer Lopez-rumpa som jag ligger inne med, svarade jag. Jag tänker att jag redan sitter rätt obekvämt, så det känns ju bättre att ta ifrån magen. Jag känner liksom inte riktigt att jag behöver det där överhänget över byxkanten på samma sätt som rumpan. Den fyller liksom ingen större funktion. 

- Du skulle ju kunna gå upp lite i vikt också för att underlätta inför operationen, sade han allvarligt. 

Det måste va en lång utbildning för att bli plastikkirurg tänkte jag för mig själv. Jag skulle hemskt gärna vilja bli fet som grädde på moset! Det ena alternativet toppade verkligen det andra! Ta bort halva det andra bröstet, reducera min enorma rumpa, skaffa tomma hamsterpåsar på insidan låren eller rent sonika bli fet! Nääää, det var sannerligen tuffa val detta. 

- Det finns ju också ett alternativ till, fortsatte han. Man kan ju göra en så kallad diep-lambå då man tar muskler och vävnad ifrån ryggen och flyttar och bygger upp ett helt kroppseget bröst. Missförstå mig rätt men det är ju en väldigt rolig operation att utföra. 

- Jag har sett ärren efter en sådan operation, svarade jag. Tanken på att se ut som om man har börjat brinna och någon har försökt att släcka mig med en brandyxa känns inte riktigt lika rolig faktiskt. Men implantat då? Är det ett alternativ?

- Man skulle kunna sätta ett implantat i det ena bröstet som är mindre, men det är stora risker. 50% får komplikationer av något slag. 

- Nu tänker jag ju att jag vill ha implantat i båda i så fall, annars kommer jag ju att se ut som ett skämt! 

- Jo, det går ju såklart, men det kommer inte att kännas så naturligt med implantat.

- Det känns inte så värst naturligt att se ut så här heller och jag vill att det ska bli så likt och snyggt  som möjligt! Hur naturligt det ser ut eller känns bekommer mig inte.  Jag har aldrig drömt om att skaffa silikonbröst, men i nuläget känns det som ett bättre alternativ. Vad för komplikationer handlar det om? Är inte majoriteten i 60-års åldern? Är det jämförbart med mig? 

- Åldern spelar ingen större roll alls faktiskt även om du har rätt i att det finns få i din ålder. Du har blivit strålad vilket ökar risken för komplikationer avsevärt och man brukar inte rekommendera implantat då, utan hellre diep-metoden. Det värsta som kan hända är att implantaten stöts bort utav kroppen, att de flyttar sig så att du har dem på helt fel ställe eller att det gör ont. Sedan kan man givetvis också få infektioner osv. I ditt fall skulle en expanderprotes först behövas i ditt vänstra bröst för att huden behöver tänjas ut succesivt och därefter ytterligare en operation då man sätter in implantaten. Jag kan absolut göra en sådan operation om du så önskar, men det är helt på egen risk. Fördelen är ju att det går snabbt och är färre ingrepp.

Sjukt bra odds, mumlade jag för mig själv.
- Men bröstet har ju blivit mycket mjukare nu än det var efter strålningen och det syns ju knappt längre alls att jag har blivit strålad. Massage och så borde väl hjälpa? det sade i alla fall Kalle och spelar strålningen så stor roll? Är inte det viktiga hur det känns och ser ut?
- Nä, strålningseffekten kan man till fullo inte se än, så helst skulle du vänta ett år till innan du gör ingreppet. Vad gäller massagen så blir det ju i alla fall inte sämre utav massage!

Det där med massagen behövde Jonatan inte få ta del utav! Vi var rörande eniga om hur viktigt det var att jag fick daglig massage på persikorna, (Båda för säkerhetsskull, så att inte den andra kände sig utanför och ledsen).

- Det är ungefär 3-6 månaders väntetid oavsett vilket ingrepp vi väljer att göra. Det måste ha gått ett år efter avslutad strålning och därför får du ringa i  september och då kan vi boka ett nytt besök och en operationstid. Jag förespråkar fettransplantationen, men det är helt upp till dig. Jag kan inte heller lova dig något innan jag har pratat med mina kollegor. Dessa ingrepp är dyra och många står på kö. Därför blir inte alla beviljade operation. Jag kommer dock att tala till din fördel och tror att mina kollegor kommer att bevilja dig operation. Jag vill dock belysa att man ännu inte kan garantera sidoeffekterna utav fettransplantation. Man tror inte att det skall påverka återfall, men man vet inte heller säkert. Man har inte sett någon ökning utav återfall.

- Jag förstår att det inte är nyttigt att operera sig, så det har jag inga problem med, svarade jag. Det finns ju inga garantier för någonting alls här i livet.
- Sedan vill jag upplysa om att fettet kan bilda knölar i brösten och att det kan försvåra kommande mammografiundersökningar. Man kan behöva göra cellprover om knölar uppstår för att utesluta att det är tumörer.

Oddsen kändes lysande verkligen! Varför kunde han inte bara sätta upp mig på kölistan istället så att jag sparade tid utan att behöva att vänta till september???
- Sätt mig på fettlistan då om det går, svarade jag. Varför kan du inte göra det direkt istället om dina kollegor samtycker istället för att jag skall behöva återkomma i september?
- Nä, vi jobbar inte så. Räkna med att du kan få din första operation i början av 2016 om allt går vägen. Men då hörs vi i september så kan du gå och fotografera dig här ute hos vår fotograf.

Jag tackade för mig och knatade iväg emot fotografen. Detta skulle bli precis som de där "modell för en dag-fotografierna", som "alla mina vänner" hade som profilbilder på FB! Kanske kunde man få lite smink på brösten, en spegel att lägga under och så lite fotoshop på det! Annars kanske man kunde sälja dem dyrt som de var till någon normal person ifrån "Fråga Olle". Det fanns ju folk som tände på allt ifrån rosa sockiplast till stympade kroppsdelar. Fotografen här satt ju inne på en hel förmögenhet! Nä, lite vin och tapas på detta för att fira att jag eventuellt skulle vara klar med mina bröst i slutet utav 2017! #livetpåenpinne...