tisdag 15 april 2014

Synvillan III - Jag vet att du kuckemurrar med Monica, Tereze!

Jag satt och filurade över alla mina bravader och kunde inte annat än att konstatera att det fanns mycket som var lätt att misstolka i mitt bragdliv! Ett strålande samt uppskattat typexempel på detta var Catrins fantastiska kräftskiva, som faktiskt ägde rum på samma gata som jag bor nu, fast när jag var 17 år gammal! I vanlig ordning fanns det bekymmer att reda ut och jag gick på en skogspromenad för att älta dessa några varv med Thomas. Thomas var på den tiden min dåvarande kille Mathias allra bästa vän, samt gratispsykolog åt alla sina kompisars labila flickvänner! (Mig inkluderad) Då jag kom tillbaka efter 45 minuter, ut ur skogen med Thomas, med uppknäppta byxor, tittade Mathias lite märkligt på mig och skakade på huvudet.
- Monica, det där ser inte så bra ut om du undrar, sade han och log då han kände mig mer än väl.
- Vadå? Undrade jag helt oförstående.
- Jag tänker mest på att du har varit i skogen med Thomas i 45 minuter och kommer tillbaka med uppknäppta byxor.
- Jaså, jaha, jag har bara kissat lite i busken! Inget attraktivt beteende alls om du undrar, men det är ju mig vi talar om! 

Som tur blev det inga missförstånd där eftersom Mathias visste hur jag fungerade, eller ja, kanske mer hur min hjärna stundtals upphörde att fungera! Dessvärre visade sig detta vara ett återkommande fenomen som återigen visade sitt fula ansikte då jag träffade Tereze! Hennes man likt många andra älskade mig gränslöst! Då jag drog ut henne på galej började han ana ugglor i mossen och hade av någon märklig anledning fått för sig att hon var kär i mig... (Jag förstår att du undrar, hade inget trätält, Jesusbarn, cancer eller skilsmässa i bagaget då, så jag spelade inte i ö-serien, kanske mer åt f hållet!) ;)

Då jag skulle hem till deras hus för att sova över, hade han tydligt visat sitt missnöje eftersom han inte skulle kunna följa upp situationen då han var på jobbresa utomlands. Tereze som hade införskaffat en flaska rött för att stimulera våra hjärnceller inför plugget, fick lite spydigt frågan om den var till för att förföra mig när jag skulle sova över. Trots flertalet förklaringar om att vår relation var endast vänskaplig, kunde han inte släppa tanken. Väl där vid läggdags tassade vi båda iväg och tog på oss våra attraktiva nattskrudar! Kvällen till ära hade jag mitt neongröna nattlinne ifrån barnavdelning på HM som lös upp hela sovrummet! Shit, vad sugen hon skulle bli på mig nu tänkte jag! Då Tereze kom ut ur badrummet i sin porriga skrud fick jag mig årets gapskratt och kände hur jag fick hålla mig i dörrkarmen för att inte springa fram till henne och kasta mig handlöst över henne! Där stod hon, iklädd ett identiskt, rosa nattlinne ifrån HM:s barnavdelning. Vi tittade på varandra skrattandes och nickade instämmande utan att någon behövde säga ett ord! Vi tänkte oftast samma sak jag och Tereze och hon pep därför iväg för att hämta sin kamera. Nu skulle hennes man få se på duga! :)

Eftersom vi var lite före vår tid redan 2006 ställde vi oss framför spegeln och posade loss i en hel session utav selfies tillsammans! Han skulle bli helt galet glad då hon visade honom detta som vi tyckte var årets mest fantastiskta och komiska skämt. Vi lade oss, åkte till skolan och satt i korridoren då Tereze telefon ringde.
- Hallå, svarade Tereze glatt i luren.
- Vad faaan skall detta föreställa, hördes en vrålande röst ur luren ända bort till parkeringen.
- Eeeh, tänker du på något särskilt älskling, försökte Tereze?
- Ja, det kan man då jävligt lugnt säga!
- Okey, om du förklarar så blir det lite lättare att förstå vad du menar, fortsatte hon.
- Spela inte dum! Jag är hemma igen och du vet mycket väl vad jag menar! Var det bra eller? Kunde du inte bara ha sagt sanningen? Jag har ju frågat 1000 gånger och du bara nekar, så får jag det svart på vitt rakt i ansiktet så här???
Tereze tittade frågande på mig och såg om möjligt mer bortkommen ut än vanligt? Hon ryckte på axlarna och frågade mjukt;
- Snälla du, jag förstår verkligen inte vad du menar! Kan du inte förklara vad du pratar om?
- Du kan sluta spela nu Tereze! Jag har sett allt! Jag hittade kameran då jag kom hem och alla era foton så du kan säga som det är nu! Jag tycker detta är helt bedrövligt av dig och att få veta det på detta sätt var verkligen inte roligt skall jag be att få tala om! Du borde skämmas!
- Men herregud, utbrast Tereze och skrattade. Det är inte alls som det ser ut! Visst skäms jag, fast bara över det fula nattlinnet jag har på mig! Det var ju ett skämt! Förstår du inte det?
- Jättekul Tereze! Verkligen! Dra den om rödluvan också! Nu måste jag dra tillbaka till jobbet! Vi får ta detta ordentligt när du har kommit hem ifrån universitetet! Känner verkligen att jag också älskar den där Monica! Ha en underbar dag! Det har du verkligen gett mig, sade han bittert och lade på.

Tereze kunde inte låta bli att skratta fast situationen egentligen inte riktigt hade blivit så rolig som vi hade tänkt oss.
- Hörde du? Frågade hon med ett leende på läpparna.
- Eeeh, ja! Det kan man väl lugnt säga! Det var liksom lite svårt att undgå! Känner mig dock lika snuvad på konfekten som när Andreas konfronterade mig när jag var 15! Här går vi och sätter på varandra och så märker jag ingenting! Känner mig helt blåst! Lite nedstämd och lurad att jag går miste om alla dessa ligg som försiggår utan min vetskap! Helt bedrövligt faktiskt! Hoppas verkligen att det var bättre för dig!

Jag tittade på henne med åtrå i blicken och gjorde en duck-face-pose utan dess like, så att till och med Michelle Pfifer låg i lä!
- Sugen hjärtat? Frågade jag med porrig röst!
- Absolut! Det vet du! Alltid! Svarade hon och skrattade glatt.
- Du behöver nog inte planera upp kvällen så mycket idag! Det är ju positivt! Jag tror att du kommer att ha att göra! Att komma ner till mig på en övernattning till istället i timmerstugan kommer kanske inte på frågan just nu då eller?
- Nah, det blir nog inget bra av det! Jag får ta en mysig terapikväll och reda ut detta, svarade Tereze och blinkade åt mig.

Tänk vad konstigt det kan bli med dessa fotografi! Det är därför jag känner sådan empati för min älskade Anna. Jag vet nämligen precis hur fel det kan bli och fotografier ljuger visst! nästan jämt skulle jag faktiskt vilja påstå... ;)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar