Nåväl...
Skottfintfesten nalkades, temat var 80-tal och jag var helt galet laddad inför denna succéfest! Vi skulle ha en stor förfest på Grand hotel opera och sedan bege oss emot festen i samlad trupp! Efter att festfixarna hade postat lite inspirerande bilder på hemsidan hade jag släppt mitt "knip med stjärten-tränings-Jane Fonda-koncept" och beslutat mig för att gå all in på Madonna istället! Kort-kort, stilettklackar, korsett och en liten minihandväska fick det bli och därtill fick jag toppa outfiten med lite adekvata attribut! Efter en lugn AW med Pernilla onsdagen innan, hade vi helt otippat hamnat på kondomeriet! Jag drog mig till minnes en lite bitter kvinna som troligtvis skulle infinna sig på festen och inhandlade därefter det jag trodde att hon behövde för att bli lite gladare; en gigantisk klubba utformad som... ja, en stor snopp! Eftersom jag inte ägnade mig åt halvmessyrer, tror jag att det började skena en aning efter det. Jag hittade en tablettask med "kåtpiller"och ett halsband med ett shotglas i rosa plast, med en rosa snopp i som värdinnepresent till Anna! Gud vad glada alla skulle bli! :) Jag kände mig dock inte riktigt nöjd förrän vi kom till Lagerhaus och mina ögon stod på vid gavel likt aldrig förut! Vad var det mitt norra öga kunde skåda i periferin? "SKA VI HÅNGLA TUGGUMMIN"!!! Lyckan var totalt och det var snudd på eufori jag upplevde! Eftersom dessa tuggummi hade visat sig vara en fin investering, tänkte jag att det var lika bra att bulla upp ordentligt och kastade mig handlöst över korgen! Dessa skulle jag kunna skänka under festens gång till mina singelvänner och de påsar som sedan blev över skulle nog kunna gå åt i sommar! Ja, jag köpte närmare bestämt 29 påsar!
I vanlig ordning gick allt som på räls, (inte) och det började med att jag dagen innan festen fick ett mess om att mina kommande gäster ifrån Stockholm hade fått förhinder. Jag hade köpt tapas för 1000kr, bakat 4 plåtar glutenfria kex, bokat hotell, skaffat barnvakt, köpt peruk till Simon och beställt honungsprovning hos grannen. Jag funderade över om jag skulle sura lite, med konstaterade att jag hade löst få saker i mitt liv på det viset! På fredagen då jag hade ett av mina dagliga samtal med Wille utbrast han plötsligt;
- Men ska ja komma ner med någon kompis ifrån Stockholm då?
- Ja, du blev ju inbjuden för flera månader sedan, så inbjudan kvarstår!
Wille som var lite mer som mig ringde sin vän John och satt redan efter 3 timmar i sin bil på väg mot mitt trätält! :) Vi hade en supermysig tapaskväll med Pernilla och Thomas ända tills telefonen ringde! Det var min bror som skulle ha Mio under festen och han delgav mig då att hans dotter hade kaskadspytt hela natten! Fantastiskt, tänkte jag! Det går ju som på räls detta! Erbjudandet om barnvakt kvarstod dock, men alla i familjen hade dessutom hosta och feber. Jag tänkte snabbt och konstaterade att kräksjuka var en underskattad åkomma! Detta var nog ett omen och en smidig lösning på de 2 kilo extra fluff som jag ville lämna därhän innan sommaren! Blev vi sjuka, så blev vi! JAG SKULLE GÅ PÅ FESTEN!!!!!
Sagt och gjort lämnade jag Mio hos brorsan, (Vi fick tyvärr ingen magsjuka), och begav mig emot Grand hotel opera. Då jag traskade genom Nordstan med min påpälsade vän Louisa, utklädd till "Samantha Fox", tittade folk med avsmak på oss. Att alla trodde att vi arbetade som prostituerade var mer än tydligt och jag delgav några chockade åskådare att vi skulle på maskerad! Såväl förfesten som Skottfintfesten levererade likt förväntat och som de frånvarande Stockholmarna skulle ha uttryckt det blev kvällen i sin helhet "fett nice"! Jag träffade mängder av härliga människor, dansade (hör och häpna) , drack drinkar, (inte lika överraskande kanske), och fick numret till en snygg kille som jobbade i baren och ville ha hela min handväska! (Eftersom min iPhone dessvärre bytte ägare senare under natten till någon okänd person, nalkas det nog eventuellt "blind-date" för honom istället eftersom han aldrig tog mitt nummer).
Det hela kändes lite för bra för att vara sant och jag undrade hur jag hade klarat av detta helt utan skandaler? Det visade sig inte dröja länge tills jag fick svar på min fråga och efterdyningarna kom med besked!
Jag stod på militärlagret i kassan och Mio stånkade som aldrig förr utav upphetsning över allt gammalt skräp som jag och Thomas hade lyckats rafsa fram i butiken till hans rum. Jag betalade, tassade ut och till min förvåning pep det då jag passerade utgången. Jag muddrade min son och konstaterade att han var oskyldig, vilket resulterade i en kvarstående misstänkt snattare, nämligen jag. Vi gick igenom mina fickor, jag visade upp "pussy-caten", (förlåt, "port a cathen"), och slutligen var det dags att muddra handväskan in i beståndsdelar. Jag tömde ut hela min handväska på betonggolvet och såg till min fasa att min Madonna-handväska låg kvar inuti.
- Kan du vara snäll och öppna din sminkväska? Frågade mannen bestämt.
Eeeh, sade han öppna den? Jag tittade på människorna i kön som hade uppkommit efter min föreställning i kassan och försökte snabbt tänka ut en lösning. Kunde jag säga att den tillhörde en kompis? Thomas kanske? Om jag sade Mio skulle nog socialtjänsten snart bli kontaktad och Peter skulle få ensam vårdnad. Nej, vi kan väl säga att alla planer sket sig...
Jag flackade med blicken mellan min 4-åriga son, Thomas, expediten och den tillsynes milslånga kön och drog ett djupt andetag.
- Självklart får du det, svarade jag med ett tillgjort leende och öppnade sakta väskan med snoppklubban, kåtpiller och ett okänt antal "ska vi hångla" tuggummipåsar i.
Mannen tittade ner i väskan, tittade på mig, tittade på Thomas och åter ner i väskan utan att röra en min.
-Eeeh, jag var på maskerad i lördags, kved jag fram lite tyst.
Jag tittade på Thomas som skrattade så att han grät och kände återigen att den välbekanta känslan av att tycka lite sämre om mig själv än vanligt infann sig!
- Är väskan gammal? Frågade han utan att röra en min. De kanske har glömt att larma av den i butiken?
- Jag köpte den i torsdags, väste jag tillbaka.
Mannen uttryckte inga önskemål om att söka stöldgods i väskan, utan insåg att jag inte hade tagit något...
Ja, vad säger man? Kanske var det lite väl naivt utav mig att tro att Skottfintfesten skulle passera bara sådär helt utan några skandaler alls... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar