Grangiftspremiär, mat-tamponger och reklamblad!

Den enorma byggnaden tornade upp sig framför mig och jag drog ett djupt andetag innan jag klev in i "karusellen" vid ingången. Jag funderade på om jag skulle åka runt några varv och samla lite krafter, men insåg att det nog skulle resultera i ett besök på en helt annan avdelning än just onkologen! Jag synade mitt tillkomna "2-kilos fluff" i rutan och övervägde återigen den eftertraktade pappersdieten! Det där med att äta damm och äcklig mat var inte riktigt min grej. Tapas var liksom godare av någon märklig anledning! Magkatarren hade blivit mycket bättre, men likt sköterskan hade förvarnat visslade all mat samt godsaker mitt namn och medicinerna hade givit mig ett konstant sug.

"Papper? Vad är det för halvmessyrer", hade Pernilla utbrustit då jag hade beklagat mig för henne under gårdagen. Vidare hade hon delgett mig att det borde vara bättre att svälja ner en tampong! Helst en grön då den hade bäst uppsugningsförmåga samt kändes lite nyttig och grönsakslik i sin moderiktiga förpackning! Ja, tänkte jag för mig själv. Det kanske inte hade varit så dumt! Tampongen borde ju suga upp magsyran med och göra susen för magkatarren samtidigt! Den skulle nog inte heller "slinka ut den naturliga vägen" så att säga och därmed fylla ut magsäcken och skapa mättnadskänsla under en längre tid! Vidare hade Pernilla även lekt med tanken binda, men det kunde bli svårt att få ner kände jag! Hon menade att även tejpremsan var av ondo och att det skulle vara lite ocharmigt om den satte sig i halsen och svällde upp där istället! Dessutom skulle man då gå miste om en del av den förväntade effekten, även om det skulle bli jäkligt svårt att forsla ner någon annan form utav föda samma väg. Nej, hon hade nog en poäng där min Pernilla... Ett stringtrosskydd kanske gick att lösa däremot! De var ju nästan lite strömlinjeformade i sin design! Kände jag mig själv rätt fick det nog dock bli polack-style på det hela och tamponger var ju lite dyrt! Bättre med en torkyrulle i köket eller gamla reklamblad! Det var ju helt gratis och då kunde jag ju ta ett reklamblad ifrån Willys och unna mig att äta såväl oxfiléer, tapas som feta ostar och ända gå ner i vikt! Jag säger bara 5:2 dieten, gå och lägg dig! Vi skulle bli dietister jag och Pernilla! Helt outstanding nu när jag insåg hur klipps jag var! :)

Jag legitimerade mig, lämnade mina blodprover och begav mig emot mitt gratiskaffe och min första dos utav det eftertraktade idegransgiftet. (Sist fick jag en gratis loka med) ;)  Jag skulle nu gå varje vecka, under 12 veckors tid, följt utav strålning. Hissen plingade till, jag klev ur och möttes av min strålande sjuksköterska!
- Dina prover ser helt fantastiska ut, sade hon glatt och höll upp mitt papper med alla värden listade.
- Du har återigen värden som ligger inom ramen av vad som är normalt för en vanlig person, så det är helt underbart!
Jag kände för att ge henne en "give me five" i sjukhuskorridoren, men tänkte att det kanske skulle se lite märkligt ut. Vi gick in i mitt rum och jag fick återigen den mysiga nålen intryckt i kissemissen. Emlan hade jobbat på bra och det kändes ingenting! Innan min behandling kunde starta skulle jag få en hel uppsjö utav antihistaminer och bli helt galet trött. Hon hann knappt koppla på droppet innan jag lämnade in handduken och insåg att detta var nästan lika fint som att bli sövd! Helt grymt måste jag säga!

Jag vaknade upp efter min skönhetssömn och undrade om hon kunde hänga på en påse kaffe på droppställningen och pumpa in i porten innan jag drog på autopiloten på bilen och körde hem? Eller det kanske inte var så nyttigt? Grangift var nog mer lämpat för en människokropp! Jag halsade 2 koppar kaffe istället och drog i mig en macka innan jag begav mig hemåt. Väl inne i karusellen vid utgången stannade jag till och speglade mig i rutan för att konstatera att håret satt kvar på huvudet än i alla fall! Märkligt nog kände jag mig inte så oroad över mitt hår längre, utan hade fått för mig att det där underbara onkologen faktiskt hade talat sanning! Hon hade nog bara fått lite kalla fötter då jag hotat med självmord och för en gångs skull skulle jag INTE bli patient nummer 701 som kom att tappa håret. Jag skulle inte tappa ett strå! Det hade jag bestämt mig för. Väl hemma lade jag mig på soffan och sov i 5 timmar innan jag åkte för att hämta mitt lilla jesusbarn! (Mitt x var lite trött och behövde vila upp sig utomlands igen på sin barnvecka nu när jag började nya cellgifter!) Detta var dock en förmån då Mio var kapabel till att även väcka de döda så att säga! Jag var därför helt övertygad om att jag skulle piggna till så fort jag hade hämtat honom hos dagmamman! ;)

Jag tömde måndagens reklamskörd på bordet och insåg att det fanns en hel buffé utav läckra matbilder som jag nu kunde gå lös på under kvällen! Jag såg en myskväll framför mig i sängen med Mio, iPad, tamponger och läckra matbilder att frossa i. Lite saltspray på det så skulle håret inte kunna lossna ifrån hjässan även om det försökte... ;)