Jag drog med handen igenom mitt saltkrispiga hår och konstaterade att det satt där det skulle! Näsan blossade gott utav kortisonet och jag funderade på om man skulle unna sig en liten selfie på det, följt utav en statusuppdatering på FB! Det positiva med att vara svullen i ansiktet, var ju ändock att rynkorna liksom slätades ut! Det blev lite utav en "gratis restylane-effekt" på det hela så att säga! Skulle selfien sedan inte leva upp till mina förväntningar, så kunde man ju alltid ta ett schysst filter och göra bilden svartvit! Instagram var betydligt bättre nu när jag tänkte igenom det hela en extra gång! Det fanns en hel uppsjö med specialeffekter och med ett fåtal klick kunde man få en riktig padda att likna värsta fotomodellen! (Nej, nej inget jag behövde nyttja! Jag såg alltid naturligt nysminkad och fräsch ut, typ som folk i tv-serier.) FB var dessutom numera lite ute och mina yngre vänner hade lärt mig att det var "Insta" som gällde för dem som var coola! (Jag var ju hur cool som helst och sög därför i mig tipset likt ett glas gran reserva rioja vin). Simon hade dessutom avslöjat att man kunde, hör och häpna, KÖPA LIKES PÅ INSTA!!! Detta var klart bästa nyheten ever och jag skulle bli kung på insta nu! Det kände jag på mig! Jag skulle köpa miljontals med likes och liksom bara äga hela skiten så att säga! Jag sneglade på Mio och undrade om han verkligen förstod vilken cool morsa han låg inne med!
Han fingrade på min port a cath och frågade nyfiket;
- Mamma, hur får man in medicinen i kroppen? Sticker man hål?
- Ja, svarade jag. Man trycker in nålen här. Det är som en nåldyna under med en slang som går till hjärtat och pumpar ut det i kroppen.
- Kan jag få din påse nästa gång när den är tom och ha i min doktorslåda hemma?
- Nej, mitt hjärta det går inte. Det är starka mediciner som man inte kan leka med, för om man får det på huden blir det sår.
- Men inte i kroppen då? Kan man äta det istället? Frågade han med en oförstående min.
Jo, tänkte jag för mig själv, rena hälsokosten verkligen! Att äta cellgifter var nog fantastiskt! En underskattad del utav kostcirkeln så att säga! Det skulle väl i och för sig vara bra emot fetma då det sannolikt skulle fräta upp hela halsen, vilket i sin tur skulle göra det helt omöjligt att stoppa i sig någon form utav föda under en mycket lång tid framöver! (Det hade inte gått så bra med tampongätandet och reklambladen om ni undrar.)
- Nej, svarade jag slutligen. Man kan inte äta mina mediciner. De måste tas med nål på detta sätt som jag gör om det skall bli bra.
Efter en stunds tystnad sken han upp och sade glatt;
- Mamma när jag blir stor skall jag också få cancer och medicin!
Vilka underbara framtidsvisioner du har mitt kära barn, mumlade jag för mig själv. Han längtade alltså efter att bli stor så att han kunde stoppa tamponger i rumpan, få cancer och ta cellgifter! Jag säg vad mer kunde man önska sig här i livet? Jag såg helt klart en lysande framtidskarriär åt min son framför mig! Vad var det för fel på att drömma om att bli fotbollsproffs eller brandman nu då?
- Jag tycker du kan hoppa över cancern älskling, svarade jag. Skulle inte du spela fotboll när du blev stor?
- Jag skall byta namn, svarade Mio snabbt.
- Jasså, där ser man! Vad skall du heta när du blir stor då?
- Zlatan!
- Jaha, för att?
- Han är fett nice och göööör bra på att spela fotboll!
- Hjälper det att byta namn då?
- Ja, då blir jag lika bra på att spela fotboll och Zlatan är bäst i hela världen!
- Mamma skall också byta namn när hon blir stor Mio!
- Men du är väl stor redan?
- Jo, jag trodde det ett tag men har nu märkt att jag tydligen kan bli ännu större, även om det inte riktigt var vad jag hade önskat mig. Jag skall därför byta namn till Hugh Hefner när jag blir stor förstår du!
- Vad händer då mamma?
- Jo, då händer det grejer skall jag tala om för dig! Då får man bo i ett kaninland med ett helt eget badland i trädgården! De små söta kaninerna hjälper en med precis allt man önskar och man behöver inte ens ta på sig kläder om dagarna! Man kan gå i morgonrock eller naken om man så vill i sitt eget lilla land! Det låter inte så dumt va? Näe, min lilla Einstein! Nu tycker jag att vi går och gör något normalt som att äta frukost! Sedan kan jag gå och beställa efter blanketter för namnbyte på studs! Vi har helt enkelt vår framtid utstakad och klar framför våra fötter och det kommer att bli fett nice mitt älskade barn... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar