En vinskadad telefon och en figursydd kopparpotta!

Att det var Anna eller Pernilla som jag helst hade med mig till sjukhuset då jag skulle träffa min onkolog, var ganska självskrivet. Det var inte alls det att de höll med mig i allt jag sade på något sätt, de hade bara helt enkelt förmågan att se saker utifrån olika perspektiv.

Efter att nu ha tappat hälften utav mitt hår hade jag beslutat mig för att boka av min cellgiftsbehandling denna vecka och ta diskussionen med min onkolog om jag helt enkelt skulle avbryta mina behandlingar här och nu och gå på strålningen istället. Vad "alla andra" tyckte var jag mer än väl medveten om, men nu handlade detta om mig och inte dem. Visst höll jag med om att himlen, (eventuellt helvetet), kunde vänta, men det kunde faktiskt även perukmakaren få göra! Alla hävdade i all välmening att jag skulle bli helt löjligt snygg utan hår, men det drällde märkligt nog inte utav frivilligt flintskalliga tjejer på stan??? Undra varför de själva inte rakade av sig rubbet då det var så fantastiskt fint? Kanske ville alla vanliga friska tjejer inte konkurrera ut oss cancerfolk, utan var så ädla att de lämnade den senaste trenden åt oss, så att vi i alla fall hade ett försprång ute på köttmarknaden! Tänk vad fina människor det fanns här ute i världen! ;)

Det hade inte varit helt lätt att få tag på Anna.L då hon hade "vattenskadat", (läs vinskadat) sin telefon. Slutligen ringde hon upp mig och sade att det var ett mindre fel på hennes lur, nämligen att hon inte kunde höra den hon pratade med då telefonen hade blivit vattenskadad. Jag messade henne slutligen, varpå hon ringde upp mig och hade en intressant monolog på en sisådär 5 minuter utan att jag kunde ha några invändningar. Det var då det plötsligt slog mig! Det var ju PRECIS en sådan telefon som jag behövde! Efter alla föreläsningar som jag hade fått utav mina vänner, tänkte jag att vi nog helt sonika borde ta och byta telefon med varandra! Då kunde jag ju få sagt vad jag ville till mina vänner, utan att behöva lyssna på deras åsikter alls! Helt fantastisk telefon måste jag säga! ;)

Trots Pernillas innovativa ådra hade jag blivit lite mätt på badrumsrenoveringen samt att nyttja skogen som toalett. Jag hade börjat fundera på om potta inte vore fint att ha, varpå Pernilla hade hittat en bättre lösning på problemet. Hon tyckte helt enkelt att det vore synd att släppa "shabby shit-känslan" och istället gå all in med en kopparpotta! Därefter hade hon tagit fram min kopparvas och visat att den till och med var figursydd och därmed som klippt och skuren för jobbet! Sedan hade hon provat vasen, (ja, passformen alltså, hon kissade inte i den), och konstaterat att den var perfekt!

Jag vet inte om det var jag som var pryd, men det kändes inte som en sådär fasligt lockande idé att kissa i vasen! Jag funderade på om jag som grädde på moset skulle brodera en tavla till mitt framtida badrum med ett av Pernillas nya talesätt istället! Många hade ju alla möjliga gamla broderier med klassiska uttryck likt, "Kaffe utan kakor är som kärlek utan kyssar, eller vad sägs om "Borta bra, men hemma bäst". Nej, det var dags för lite nytänkande och därför skulle följande stå på min nya tavla:

"Förhållanden är som fisar!
Måste man anstränga sig så är det antagligen skit..."

;)