Cellgiftstillverkning i trätältet!

Jag gurglade i mig 3 koppar kaffe i väntrummet på ren rutin innan min onkologsjuksköterska kom och hämtade oss. Hon gav mig en ordentlig kram och var lika mjuk och underbar som alltid.
- Jag trodde verkligen inte att detta skulle ske, sade hon med en medlidande blick.
Nej, tänkte jag för mig själv. Snart kändes det mer realistiskt att tro på tomten än statistik inom vården och forskningsrön. Vi stegade in på det välbekanta kontoret och fick slå oss ned i fåtöljerna från förr. Krister tog i hand likt sedvanlig procedur och sade därefter med sin allvarsamma stämma:
- Ja, Monica. Jag hörde att du hade börjat tappa hår.
- Börjat och börjat, slutat också hoppas jag.
- Hur mycket har du tappat?
- Jag vet inte men kanske 2/3 nu. Det lossar inte så mycket åt gången nu som innan. Kommer jag att tappa allt och hur länge sitter effekten i?
- Det är inte troligt, svarade Krister, men vi vet inte. Effekten sitter i ett tag efter.
- Så jag kan börja fälla löv likt ett höstträd i augusti då eller vad menar du? Någon ram måste det väl ändå finnas?
- Det är inte troligt, svarade han kort. Det har jag aldrig varit med om.

Få människor har "varit med om" det de får uppleva i mitt sällskap, mumlade jag tyst för mig själv.
- Det jag undrar är om det kan bero på andra faktorer också så som stress, eftersom jag ändå hade tagit 5 kurer och trodde att jag var utom risk. Jag har haft badrumsrenovering hemma med min son och fått nyttja skogen som toalett, jag hade varit sådär nöjd med mina trivsamma extrakilon, slarvat lite med maten och sprungit en mil per dag. Den enda bonusen är väl egentligen att mensen lyser med sin frånvaro och man kan väl lugnt säga att jag har hunnit med att ha mina smultronveckor så att det räcker för hela året redan tidigare ändå!

- Man vet att stress har ungefär samma inverkan på kroppen som vissa utav bieffekterna utav cellgifterna, svarade han lugnt. Jag har inte varit med om att någon har tappat håret så sent som dig, men allt är ju väldigt individuellt och det är omöjligt för mig att avgöra vad som är hönan och ägget. Men att cellgifterna har bidragit till ditt håravfall är jag helt övertygad om.

- Jag förstår om du tycker att jag är dum som funderar på att avbryta min behandling då din profession ligger i att rädda liv och jag inte vill ta emot den behandling som man rekommenderar mig. Jag känner dock samma som innan jag började min behandling och har redan tappat mer hår än vad jag egentligen tycker känns trivsamt. Jag mår faktiskt skit för första gången på väldigt länge. Nästan sämre än när jag fick mitt cancerbesked faktiskt, för efter det har jag mått väldigt bra och levt på som vanligt,genom att umgås med människor jag tycker om, träna och göra sånt jag gillar. Jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt inte att jag kommer att få tillbaka min cancer och hade denna behandling varit för att bli frisk så hade jag sett det hela på ett annat sätt. Däremot så har jag inte lust att offra min nuvarande livskvalitet för vad som eventuellt komma skall. Många menar att håret kommer att växa ut och om 3 år så kommer jag att ha samma frisyr igen. Jag ser det mer som att jag ändå inte vet om jag lever om 3 år, det vet nämligen ingen. Jag vet massor utav människor som har tagit alla behandlingar som finns och ändå blivit sjuka igen och därmed mest skrotat hela sina liv. Det enda som får mig att tveka är ju om jag ändå skall bli flintskallig nu och kommer att tappa allt, för då kan jag ju lika gärna köra på.

Han gav mig en lite irriterad blick och sade därefter snabbt.
- Vad jag tycker behöver du inte tala om för mig! Det vet jag själv och det talar jag också om. Hade du sagt att du inte ville operera dig utan behålla din cancertumör så hade jag med all säkerhet reagerat på det eftersom det är den viktigaste åtgärden. Du har tagit 3/4 utav dina cellgifter, vilket är en bra förebyggande behandling. Sedan kommer du att få strålning i 6 veckor följt utav tamoxifen under 5 års tid, vilket ytterligare reducerar riskerna för återfall! Du är smart och väl påläst Monica så jag vet att du inte tar överilade beslut. Hade återfallsrisken i ditt fall varit obefintlig hade vi givetvis inte rekommenderat cellgifter alls, men du har ändock en låg återfallsrisk på 20%. Du är fri att bryta behandlingen om du vill och det du har gjort har varit bra! Du behöver inte bestämma dig här och nu, men senast nästa vecka måste du ta nästa behandling om det skall vara någon idé att fortsätta i och med att du skall resa bort sedan och därmed tappar ett behandlingstillfälle. Man vill ju inte gärna ge cellgifter bara för att, utan önskvärt är att det skall göra nytta också.

Va???  Jag som ville gå på cellgifter hela livet! Fick man inte det, tänkte jag? Det var ju bara fördelar med att få utebliven mens, inte få myggbett, lättare bli solbränd, bli flintskallig och slippa köpa hårprodukter samt fixa frillan, bli fet så man höll värmen bättre och kunde skruva ner luftpumpen ytterligare i trätältet på vintern och spara en massa pengar! Nej, jag behövde nog göra en punktlista för att inte missa något av alla göttigheterna! Om han envisades med att inte vilja ge mig mer "bara för att" fick jag helt enkelt börja odla egna idegranar på tomten och tillverka mina egna cellgifter! Jag var ju rätt händig och Thomas kunde säkert bygga något käckt som omvandlade granarna till cytostatika! Kanske funkade en sedvanlig hembränningsapparat? Det gick nog att hitta en ritning till det på nätet och det var väl inte olagligt att tillverka cytostatika hemma vad jag visste?

- Mitt största bekymmer är att mitt x inte kan ta ledigt mer från jobbet och jag har ingen barnomsorg i juli. Om jag nu då bryter min cellgiftsbehandling och måste påbörja strålning direkt blir allt väldigt meckigt. Det finns givetvis specialomsorg över sommaren som man kan nyttja, men jag vill inte lämna mitt barn där till främmande människor om det inte är absolut nödvändigt! Måste man börja inom 4 veckor efter avslutade cellgifter eller hur ser det ut. För måste man det så är det givetvis bara för mig att börja trolla med knäna och se till att lösa det på något sätt.

- Det finns givetvis en anledning till att man helst vill börja inom 4 veckor, svarade Krister. Det finns dock de som inte kan börja förrän efter 3 månader också pga utav andra anledningar. Strålningen har ändå god effekt för att förebygga återfall!

Jag såg ett starkt ljus i tunneln igen och kände att livet genast såg ljusare ut. Lite, (läs en jävla massa), löshår samt kontaktlim, sol, vin, min son och mina vänner så skulle nog detta också lösa sig... :)