- Mamma, ska du inte sätta fast mig också och inte bara bilbarnstolen med bältet?
Va? Skulle det verkligen vara nödvändigt??? Även om det var en dyr stol och barn var gratis, så kanske han hade en poäng min lilla Einstein. Jag hade i och för sig tillräckligt med ägg i frysen för att förse en hel förskola med ungar efter min värpning, så det fanns allt en bra back-up! Det var å andra sidan helt löjligt dyrt att fixa en ny ruta och jag hade precis fyllt i min redan befintliga spricka i framrutan, vilket sved i min polska själ! (Kunde kanske sälja äggen istället! :) Shit, vad smart jag var!)
Jag gick igenom den sedvanliga proceduren och upplyste återigen kassörskan om att ingen hade velat ta mina gifter i mitt ställe idag heller! Dålig stil! Trots att jag hade berättat om alla de fördelar som cytostatika gav och att man inte ens fick myggbett under behandligstiden ville ingen ställa upp! Hmpfff, och de ska kalla sig för vänner? Hon tittade på mig med ett skevt leende och lät mig faktiskt gå till nästa instans, trots att jag även hade glömt mitt körkort hemma. (Tur att huvudet satt fast tänkte jag, även om det föga hade märkts om jag hade glömt det hemma också!) Därefter slog det mig att jag skulle ha lämnat blodprover för 2 dagar sedan på vårdcentralen i Åsa dessutom. Kanske lite sent att komma på det nu... Ja, ja, nu blev det så här i stället! :)
När jag tassade vidare mot provtagningen, förbi mottagningen där Kalle arbetade kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv. Jag hade fått fullkomlig panik efter att jag hade berättat för sköterskorna om min blogg och känt att jag var tvungen att på något sätt stå för vad jag hade skrivit om honom. Därefter hade jag mejlat Kalle och skrivit att jag hade "nämnt" honom i bloggen samt tackat för allt. Jag hade också vädjat om att slippa bli strypt för mina vitsiga ord på nätet och bifogat en länk till min sida. Min första tanke var att jag nu skulle få en brevbomb hemsänd samt ett formellt papper ifrån "Region Halland", där det stod att jag hade blivit tilldelad en ny läkarkontakt som skulle följa upp mitt tillstånd om ett år. Den proffsiga posten hade dessutom skickat en mängd av mina brev till mitt x istället och det vore ju verkligen förfärligt om den oskyldige stackaren skulle få min brevbomb i inkastet bara sådär! (Jag löste problemet genom att muta grannungarna med några kronor för hämta in posten åt mig under några dagar efteråt för att vara på den säkra sidan, men nej, ingen bomb kom!)
Efter några dagar kom istället ett mycket proffsigt samt formellt svar, med ett löfte om att jag inte skulle bli strypt! (Ja, av honom i alla fall. Fanns säkert fler människor därute som älskade mig menar jag!) Han tackade för mina fina recensioner av hans arbete och önskade mig lycka till med mina kommande behandlingar. Det kändes skönt att jag själv hade fått stå för vad jag hade skrivit och att han i alla fall verkade ha humor, om än inte lika skruvad som min. ;)
Efter min provtagning var det dags för giftigift och det var en annan sköterska som skulle förse mig med göttigheterna idag! Jag studerade mina påsar noggrant för att försäkra mig om att ingen hade försökt blåsa mig och smugit in en rosa påse med garanterad gollum-look. Jag bad henne dubbelkolla och kunde därefter slappna av igen! :)
Sköterskan hade ett helt underbart sätt att uttrycka sig och jag fattade snabbt tycke för henne! Då jag delgav att jag knappt längre förstod vad jag själv begrep pga. cellgifterna, tyckte hon att jag skulle vara glad att jag hade en giltig ursäkt! Hon själv likt Robert hade tydligen exakt samma problem, utan att få något överseende alls för sitt handikapp. Hon menade att cellgifts-glömskan var övergående, varpå jag uppvisade en viss skepticism. Efter att jag hade berättat om PO som körde runt i månader med den döda, kremerade katten i bilen såg inte heller hon så värst övertygad ut! Jag uppmanade henne därefter att skaffa cancer istället och erbjöd henne min sittning, men hon var tydligen inte heller någon äkta vän!
Mitt Emla plåster satt som en smäck och det kändes ingenting då den "tunna" nålen trycktes in i "pussykatten" :) Detta var ju helt lysande, tänkte jag och mös för mig själv över hur bra denna salva skulle komma till nytta hos Aivi nu när det närmade sig brasse-dags! Kanske kunde man sälja lite salva på tradera eller blocket? (Skulle nog dock generera mest pengar på en "vuxensajt" med den målgrupp som hade motsatta viagra-behov så att säga!)
Jag kände mig mer och mer rik där jag satt och kom på vilka naturtillgångar man låg inne med och att endast fantasin satte gränser för vad man kunde sälja! Att sälja mig själv hade inte gått något vidare, så nu gällde det helt enkelt att tänka nytt! Tänk bara mina illamåendetabletter som exempel! Jag hade ju 100-tals av dem! De skulle sälja sig själva som smör i solsken en söndag då alla desperata bakis-offer hade kunnat sälja sin egen själ till djävulen för att slippa må illa!
Jag såg helt enkelt ljus och rikedom framför mina fötter där jag satt med betald semester, gratis kaffe och säljbara tillgångar utan dess like!
Eller som Stockholmarna hade uttryckt det;
Det var ju helt "fett nice" att ha fått cancer alltså! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar