Ormen i brallan :)

Trots att det var så inne med alla selfie-bilder på FB, bad jag en äldre dam ta ett foto på mig då jag posade utanför Varbergs lasarett. Det blev nog win-win då hon var väldigt fascinerad över teknikens under och troligtvis kom ifrån den tidsepok då man gick till fotografen för att få sig ett adekvat porträtt. Kanske skulle man passa på och be henne filma mig när jag halsade en öl också och lägga ut videon med på FB trots att ingen hade utmanat mig?

Jag drog mig till minnes en kräftskiva av rang ifrån 2006 då min stackars kära vän Dario hade varit på sitt första besök i Sverige hos mig, (hrmmm... och hittills även sitt sista). Klassisk italienare som han var åkte han utomlands i tron om att allt var som hemma i Rom, medan jag var mer utav det slaget att jag åkte utomlands i tron om att allt var precis helt annorlunda än hemma. Låt oss därav säga att han fick sig några kulturupplevelser som hette duga!

Att dricka ren starksprit och snapsar i sig hade aldrig varit någonting för mig! Jag tyckte verkligen att det smakade anskrämligt! Eftersom snapsar dock hörde kräftskivor till hade jag bestämt mig för att ge det en chans bara för Darios skull, i form utav en mini-variant med absolut mandarin. Jag hade smällt upp ett "traditionellt partytält" i trädgården, (hemmabygge utav presenningar), bullat upp med hattar, tutor och girlanger och stod och hälsade alla välkomna, enligt alla konstens regler! Vad skulle nu kunna gå fel? Jag hade gjort ett fint sånghäfte med snapsvisor till och vi rev av första visan följt utav den berömda snapsen!

Jag hann inte mer än att svälja ner den lille rackaren, innan den till mitt förtret vände igen. Jag fann därefter mig själv i form utav värdinna, kräkandes mitt på gräsmattan, i ett bostadsområde, helt nykter klockan 17.00. Mmmmm, välkomna allihopa tänkte jag för mig själv mäkta stolt över min insats! (Å andra sidan kände sig alla gästerna mycket avslappnade då de insåg att man kunde relaxa till fullo i mitt rangliga sällskap!)

Efter maten var det dags för de berömda lekarna och vi började med en "klassiker"; halsa öl med tamponger i munnen. Dario hade sett lite frågande ut med tryckte ändå in 5 tamponger i truten och halsade glatt ned sin öl och åtnjöt den svenska, normala finkulturen! Efter det kom succégrenen; "ormen i brallan". Denna lek gick ut på att man var 2 lag som skulle trä ett snöre igenom alla deltagarnas byxor, för att sedan knyta en knut på snöret så att alla satt ihop. Snöret skulle träs igenom båda byxbenen och jag trodde att jag hade värsta grymma knepet för att vårt lag skulle vinna! Startskottet gick av och jag stod fullt beredd på huk, inväntandes min tur att dra ner byxorna och på så sätt fräsa igenom nystanet på en betydligt kortare tid än alla andra. Svisch, sade det och jag tyckte att det kändes lite väl kallt och dragit om snäckan, då jag hade fått ner byxorna och stod med nystanet i högsta hugg. Jag tittade ned på mina byxor och upptäcker till min fasa att marängen liksom stod på vid gavel av en annan anledning än i tidigare kapitel nämnda. I all hast hade jag nämligen inte hissat ner bara byxorna, utan fått med mig trosorna också på kuppen! Lysande Monica, tänkte jag för mig själv! Hoppas att Folke i lägenheten bakom inte stod och fluktade i rutan i vanlig ordning för då skulle han väl få en hjärtsnurp när han såg min ledlampa till stjärt i mörkret... I hopp om att ingen annan heller skulle märka något, stod jag kvar dubbelvikt på huk, låtsades som ingenting och drog igenom tråden på nolltid!

Ja, det blev kanske inte riktigt som planerat denna gång heller, men mitt lag vann i alla fall vilket givetvis var det viktigaste med kvällen! ;) Vid 21.00 var Dario klar med den svenska kulturen för dagen och fick bli omstoppad i sängen av oss andra. Jag, Tereze, Samuel och Robert stod med flaggan i topp och drog vidare in till stan! Vad som hände därefter, råder det däremot fortfarande lite olika meningar om... ;)