Spring break - a bit too late ;)

På kvällen hade jag sett kostym-killen och hans kompis sittandes med några tjejer och passat på att gå fram och prata med dem. (Han hade för övrigt helt vanliga kläder på sig bestående utav en snygg skjorta och byxor.) Killarna presenterade sig som Alex och Simon och tjejerna som kom från Kanada uppfattade jag aldrig namnen på. (Note to one self; Kanske inte var så jätteintresserad av just tjejer.) Vi bestämde att vi alla skulle ses dagen efter och inga skandaler ägde rum! (Hoppade över att försöka slicka honom i ansiktet! Kändes liksom onödigt.)

Dagen efter åkte vi in till Puerto Plata och möttes upp utav Paolo, Maria och deras dotter. Det blev en helt fantastisk dag och vi fick se allt ifrån azurblå laguner till sagolika stränder. Jag fick köpa inhemska piroger i en magsjukekiosk och såväl MIK-känslan som lyckan var total! Vi försökte betala Paolo för den underbara dagen, men blev hembjudna till dem på middag senare i veckan istället.(Tydligen vanligt där att man som snyltande turist bjuder igen igenom att dessutom bli inbjuden på middag.) Paolo och Maria var så söta att de till och med lämnade oss på hotellet. Vi susade iväg för att göra oss i ordning inför en fördrink följt utav den gemensamma middagen!

- Har du glömt att ta på dig kjolen till den där toppen? Frågade Robert med ett leende.
- Nej, jag tänkte mer att om man går ut typ naken kanske man blir påhoppad av någon våldtäktsman och då slipper jag ju ta första steget själv! Smart va?
- Verkligen Monica! Skitsmart är vad du är!
- Nu är ju du lite för gammal för att knäcka extra i detta land, men om du är snäll kan jag dressa dig också så kan du nog tjäna några pesos ikväll! Vad tror du om det Robban?

Då han inte verkade så sugen på att knäcka extra under resan, begav vi oss emot baren istället! Det visade sig att vi var ett gäng på hela 13 singlar i lustiga konstellationer med ett åldersspann som sträckte sig ifrån 19-43 år. 2 av tjejerna var som sagt kanadensare, likt ytterligare 600 ungdomar som var där på spring brake. Jag gick bort till baren för att förse mig med en drink varpå bartendern tog min hand.

- Are you allowed to drink? Frågade hon och tittade vänligt på mig.
Vad var nu detta, undrade jag. Inga skandaler hade ännu ägt rum eller hade ryktet om min trasslighet spridit sig ända till Dominikanska. Detta var illa!
- I must se you bracelet dear, sade hon vänligt. I wonder how old you are and if you´re here on your spring break?
Jag blev så lycklig att jag funderade på om jag skulle kyssa henne istället! Detta var ju bättre än att få visa leg på systemet! Människan trodde alltså att jag var mellan 17-20 år gammal! :)
- Im 34 years old, svarade jag och log så brett att endast öronen satte stopp för att leendet skulle gå runt hela nacken.

Vi begav oss därefter till en mexikans restaurang och Simon och några andra började ta för sig utav de klädsamma gigantiska hattarna! Själv passade jag på att beställa in drinkar till alla så att ingen satt och torkade i värmen samt "tequila knack knack" för att få lite fräs på tjejerna! Vi hade en jättetrevlig middag och alla utom jag klagade över myggen! Robert konstaterade att myggorna var kräsna och att mitt cytostatikablod tydligen inte föll myggorna i smaken! Jag kände mig helt galet nöjd där jag satt med mitt inbyggda myggmedel, medan de andra kladdade runt hej vilt med myggspray som mest verkade locka till sig de små liven! Jag var dessutom helt löjligt röd precis som onkologen hade utlovat och såg fram emot att börja flå på planet på vägen hem! Tänk att cellgifter hade så sjukt stort användningsområde och så många fördelar! Allt ifrån att avlägsna hår till att kasta i ansiktet på olydiga flickor! Vilka resurser man låg inne med!

Efter middagen gick vi hem, eller ja, kanske lite mer gick vidare. Dagen efter kunde vi i alla fall konstatera att vi hade gjort mycket kloka val, både jag och Robert, eller ja, kanske inte det heller... ;)