- Vi har ju pratat om detta min vän, svarade jag. Nu får du ta och lugna ner dig! Sätt dig på en servett eller något. Vad som helst, du måste bara lösa problemet! Vi är ju på en fin restaurang nu! Vore ju pinsamt om det åkte fram " varning för halka-skyltar" här med menar jag!
Anna skakade på huvudet och smålog.
- Jag är seriös nu! Någon har spillt något på stolen! Den är alldeles blöt!
- Jag och Robert har fattat att det är du som spiller så att säga! Men det är okej inom rimliga gränser. Jag sitter själv här och spanar lite!
- Hittar du någon snygging då? Frågade Robert.
- Jag kikar lite bara! Det finns inte så värst många singlar här, men några har jag allt sett! Exempelvis han som jag satt bredvid i bussen. Han ser bra ut!
- Killen som var värsta brat-killen med kostym och manschettknappar? Undrade Anna.
- Ja, han, svarade jag.
Plötsligt lade Robert armen om mig och jag fattade ingenting, för så brukade han aldrig göra.
- Vad gör du Robert? Undrade jag förvirrat.
- Förstör för dig och ditt raggande! Nu tror han och alla andra att vi är ett par och då kör det ihop sig för dig! Det skulle ju ta emot, men en puss på kinden hade det nästan varit värt! Märk väl nästan, även om tanken på att pussa på dig känns motbjudande!
Jag fick bort hans arm och kunde inte låta bli att skratta. Robert hade alltid varit en påhittig retsticka med lika sjuk humor som mig. Jag tänkte tillbaka och mindes kvällen då vi hade varit på Magnus och Magnus och han hade lyckats mer än väl! Jag hade stått och pratat med 2 skitsnygga killar, då Robert hade kommit fram och blivit presenterad som en utav mina närmsta barndomsvänner. Efter en stund hade killarna frågat den klassiska frågan och undrat om vi hade haft i hop det någon gång. Precis då jag hade öppnat munnen och skulle svara "verkligen inte", hann Robert före och sade att vi alltid hade haft en klassisk "friends with benefits-relation". Därefter kom ett "vad skall man annars ha tjejkompisar till?", vilket verkligen hade gjort susen, eller inte! Att han sedan förklarade att det var ett skämt, hade inte räddat situationen särskilt väl.
- Varför är du så mesig Monica? Sade Robert och tittade undrande på mig. Du måste göra dig av med den där blygheten! Du vet vi killar tar allt som vi kommer över, så om du är sugen på någon är det bara att passa på och gå fram och ta för sig. Det tackar en kille aldrig nej till! Eller ja, jag skulle ju inte vilja att du gjorde det med mig, för jag hade verkligen tackat nej! En annan kille menar jag.
- Skönt att du peppar mig med "killar tar allt de kommer över"! Det får mig verkligen att känna mig fin och speciell! Du menar att killar är så desperata att till och med jag får duga i krig? Hur som helst behöver du inte oroa dig! Jag kommer aldrig någonsin i mitt liv att försöka kyssa dig! Problemet är mest att jag inte är så grym på att ta steget till att göra det med andra killar heller!
- Jag förstår hur du känner efter att du har förklarat för mig om bakgrunden, men vad är det värsta som kan hända då? Undrade Anna.
- Eeeh, typ att man pratar med en kille en hel kväll, tror att han är intresserad, försöker att kyssa honom och istället lyckas slicka människan i ansiktet, eftersom han värjer sig då jag tar mod till mig! Det skulle vara en jättetrist upplevelse Anna skall jag tala om för dig! Men jag kan ju pröva att helt sonika att gå fram till honom och bara presenter mig som Monica - även kallad cancer-kapet! Vad tror ni om det? Glömde ju min fina "rosabandet-hångel-skylt" hemma! Annars hade jag kunnat bli rik på kuppen! Dessutom skulle jag ju försöka fortsätta fly problemet igenom att jag och Anna skulle köpa småpojkar! Det var ju det som var hela syftet med resan!
- Du har ju inte ens cancer längre vad man vet Monica, svarade Robert. Det är ju bara i förebyggande syfte du tar dina behandlingar! Sluta larva dig nu och ta tag i problemet! Det har väl dessutom aldrig hänt att du har slickat någon i ansiktet eller?
- Nej, men det är ju för att jag inte har försökt! Jag menar att jag inte har försökt att spontant kyssa någon alltså! Skulle jag uppsåtligt försöka att slicka någon i ansiktet skulle jag alldeles säkert lyckas! Det är nog jättelätt, men det är liksom det jag vill undvika så att säga! Jag ringer Lotta så kan vi träna på burlesque-dansen annars. Eller ja, jag som kör läskig-dansen kan träna! Hon kan lära mig och fixa fjäderskrud! Om jag dansar är jag helt övertygad om att alla kommer vilja ha mig! Nej, vi gör såhär! Jag svarar som killar brukar! Vi får se, eventuellt, kanske! Eller vad sägs om "Vi tar det som de kommer, jag gillar inte att planera saker!" Vad tror du om det Robert?
Jag fick inget svar! Därmed återstod det helt enkelt att se hur det skulle gå med saken. Kanske, fast bara kanske, var det dags att ta tag i mig själv... ;)
.PNG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar