- Är du vaken Robban? Frågade jag med lite späd röst.
- Nej, jag sover och drömmer om alla de kloka beslut vi tog igår! Svarade han matt.
- Du tänker bada naken?
- Ja, lite åt det hållet! Känns så här i efterhand väldigt logiskt att du, jag och Simon valde att bada med badkläderna på i förrgår för att skippa skandalerna. Då var vi 3 personer, som ändå kände varandra lite. Sedan går vi istället all in och parar oss till "meganakenbadet", med 40 andra främlingar.
- Jag hoppas verkligen att du menar "sparar", för parat mig är jag åtminstone väldigt säker på att jag inte har gjort Robert! Eller gjorde du det?
- Nej! Det enda jag kom i närheten utav var den där fisken emellan benen som skrämde skiten ur mig när jag sprang runt i vattnet och skrek!
- Jag vet inte hur jag skall kläcka detta för dig Robban, men vi brukar kalla det för penis! Du har haft den emellan benen i snart 35 år, likt alla andra killar! Det var i och för sig inte en dag för sent som du upptäckte den! Mio blev varse sin klenod betydligt tidigare, så låt mig säga att du har en del att ta igen! Jag kan i och för sig förstå att den känts skrämmande! Har många väninnor som också har skrikit utav såväl åsyn som bruk utav just fiskar utav diverse anledningar så att säga! Märk väl att jag talar om vänner! Inte mig själv!
- Okej, nu fattar jag! Det var alltså därför jag stod i knähögt vatten i månskenet och flashade med den inför alla och avslappnat pratade om vardagssaker med främlingar! För att hala upp fisken inför allmän beskådning, nu när jag äntligen hade funnit den!
- Bra där Robban! Nu snackar vi samma språk!
- Jag är i alla fall väldigt nöjd över att jag inte badade igår utan stod påklädd och försökte fotografera er istället! Flikade Anna in lite fint.
- Nu tycker jag att fröken Andersson skall passa sig väldigt noga där borta, tillade jag. Annars kanske ett stycke "skottfintfest-fotografi", dyker upp som skärmsläckare på min dator eller i sepiatoner på min "happy wall" i "lö tree tent".
- Kan du inte berätta om din plan som du hade igår istället Monica? Frågade Robert med glimten i ögat.
- Eeeh, plan?
- Ja, du sade att du hade tänkt ut en grym plan precis innan du lade nycklarna på bardisken och sedan stod och kysste Simon i baren. Sedan frågade ni mig om det var lugnt. Ja, på skämt alltså!
Jag tittade på Anna som nickade, på Robert igen och slutligen på den blöta handduken i hopp om att den hade något klokt att delge mig, men nej...
- Jag får nog återkomma med information om den planen, för den ligger långt borta, inne i min "chemo brain" så att säga! Kan inte tänka mig att det hade med drinkarna att göra alls!
Jag hade i och för sig blivit betydligt vimsigare än vanligt. Ofta kom jag på mig själv med att såväl fråga som berätta samma saker om och om igen, men det jag hade gjort mindes jag i alla fall. Jag hade försökt bjuda Robert på banan vid ett 10-tal tillfällen, (kan i och för sig ha varit för att hjälpa honom på traven i jakt på tjejer och kompensera för den oupptäckta fisken), trots att jag nu hade vetat att han HATAR banan i snart 31 år.
- Du minns det alltså inte? Frågade Anna och skrattade.
- Eeeeh, nämen så att vi kanske kan prata om er istället! Svarade jag lite stressat.
Jag kunde verkligen inte förstå hur min stackars hjärna fungerade vare sig med eller utan cellgifter! Det fanns åtminstone 100 andra saker som den hade kunnat stoppa undan istället för just det minnet! Kanske hade planen varit att jag skulle sluta vara så blyg? Annars kunde jag ju alltid tassa över och fråga kanske? Vi bodde ju grannar och det vore ju verkligen inte så farligt pinsamt!
Jag tog på mig kläder och fixade i ordning mig, (ja du vet, saltspray och borsta tänder), för att bege mig till frukostbuffén. Jag stängde igen dörren, vände mig om och möttes utav... Simon.
- Vad fin du var när du åt hamburgaren igår! Sade han och log.
- Tack! Jag vet, svarade jag! Min vän Catrin som är hudvårdsterapeut har gett mig hemlig information om hur bra just dressingen är för hyn! Man blir ju lätt lite torr och fnasig utav sol och salta bad, så jag tyckte att jag behövde lite i ansiktet! Just den episoden minns jag väl men det finns bitar som har fallit i glömska så att säga.
- Är det mycket du inte minns, frågade han och tittade på mitt lite extra solbrända ansikte.
- Eeeh, låt oss säga att Anna och Robert har uppdaterat mig!
Jag kände mig i vanlig ordning stolt över att vara jag! Bäst att hämta en skylt för att flagga om att kontoret var stängt så att säga nu när jag hade visat upp mig näck inför halva hotellet, samt gjort mig till åtlöje inför allmän beskådning... igen! Nu ville nog alla ha mig tänkte jag och sörjde att jag lämnat såväl kölappar som kravallstaket hemma! Kanske var det inte så konstigt att bartendern hade undrat om jag var på spring brake i alla fall. Det hade nog mest antagligen mer med mitt beteende än utseende att göra...
Men som Robert Gustavsson sade;
"Att ångra något har aldrig gjort något ogjort! Nu blev det så här istället!"
Jag fick väl helt enkelt skaffa mig lite mer kognitiv terapi, tänkte jag! Men om, märk väl OM, det skulle bli någon mer gång, så skulle jag i alla fall se till att minnas den... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar