Jag satt och funderade över tjejers, respektive killars sätt att kommunicera och ställde mig frågande till varför tjejer tenderade att krångla till det så? Jag mindes en klassiker, då Richard hade berättat om när han och hans tjej hade åkt på motorvägen söderut och hon hade utbrustit:
- Titta, en bensinmack!
Varpå Richard hade svarat med ett "jaha" och kört vidare på motorvägen.
När de närmat sig Falkenberg utbrast hon igen;
- Där ligger ett McDonalds!
Varpå Richard återigen hade svarat med ett hummande "jaha" och kört vidare på motorvägen. Lastbilschaufför som han var, hade han förbryllat undrat om tjejer helt enkelt inte kunde vara tysta,
då de var tvungna att prata om de mest ointressanta saker tänkas kunde! Väl framme i Halmstad var flickvännen mäkta sur och slutligen frågade Richard vad som var på tok. Hon svarade då med ett syrligt, klassiskt "ingenting" tills han efter att ha frågat för 5:te gången, fick ett irriterat svar! Då slutligen delger hans flickvän honom att hon vid 2 tillfällen bett honom om att stanna för att hon velat äta, men att han fullkomligt hade ignorerat hennes behov och bara kört vidare. Richard hade sett ut som en fågelholk i ansiktet, undrandes över hur han hade kunnat missa denna information! När hade hon sagt detta? Hon hade berättat en massa ointressanta saker på vägen, men någon uppmaning om att han skulle stanna och att hon var hungrig, kunde ha då inte dra sig till minnes...
Själv hade jag svårt för dessa gissningslekar och var mer av den grabbiga sorten som istället sade:
- Jag är vrålhungrig och kan tänka mig att äta nu, genast eller med en gång!!! Stanna så fort du ser ett ställe som serverar något som är ätbart! Trots detta fallerade ändå min och Peters kommunikation, eftersom hans tidigare tjejer hade sagt en sak och menat något annat. Därmed "översatte" han felaktigt, (i tron om att jag ändå var som tjejer brukar), allt jag sade likt följande exempel:
Jag hade glatt sagt:
- Åk på grabbresan till fjällen nu! Det blir väl jättekul att komma iväg med din brorsa och slippa bygget ett tag! Men istället trodde han att jag menade:
- Jag kommer inte att hindra dig, men jag kommer att vara påtagligt sur i några månader efteråt, vända det emot dig, samt reducera antalet serverade marängsvisser under en lååååång period framöver! Suck, det spelade ingen roll hur tydlig man var, det blev liksom missförstånd i alla fall...
(Förövrigt hade jag aldrig fattat klyschan med kvinnors huvudvärk, eftersom jag och mina väninnor inte sysslade med att lägga tid på att ha ont i huvudet! Kände däremot flera killar som verkade lida av kronisk migrän!)
Ändå fanns det tillfällen då även jag var lite tjejig och satte killen i fråga i kniviga situationer! Ett praktexempel på detta var då jag hade varit gravid med Mio och fått ytliga blodkärl på hela benen. Med mina decembervita ben och de blå, klädsamma kärlen, hade det sett ut ungefär som om jag flanerade runt med 2 randiga lättmjölkspaket, istället för ben. Uppgivet hade jag sagt till Peter att jag inte skulle kunna gå på stranden i sommar, med förhoppningen om att få ett klassiskt " Älskling du är alltid lika fin i alla fall" till svar. Men åh, nej! Istället svarar flarnet:
- Du kan ju köpa dig ett par lite längre surfshorts! Kärlen är ju främst på låren och i knävecken, så då kommer man inte att kunna se dem! SURFSHORTS??? HALLÅ!!! Hade han boffat tändargas, eller vad var det frågan om? Jag gick INTE runt med surfshorts, det var en sak som var helt säker! Jag var mitt uppe i min 30-års kris och gick med kort-korta kjolar som knappt täckte strumpbyxeförstärkningen vintertid!
Tack hjärtat, hade jag svarat lite bittert! Vill du själv ha lite goda råd kanske, nu när du håller på att bli flintskallig? Du har ju klagat över din annalkande helikopterplatta som du ligger inne med på baksidan av ditt huvud och nu har jag en briljant lösning till dig! Jag kan köpa en sådan där judeplätt till mössa, som du kan gå runt med! Det skulle du passa i! Annars kan jag köpa en fin påvemössa till dig i Rom nästa gång! De är inte heller helt dumma att gå runt med! Det är nog snarare en ganska trivsam huvudbonad, ej att förakta! När Mio sedan blir större och klagar över sitt storkbett ovan läppen, så tycker jag inte heller att du skall uppmuntra honom genom att säga att han är fin ändå! Nej, för all del! Uppmana honom istället att odla ut en Hitler-mustasch! Det tror jag skulle klä honom!
Förvirrat hade Peter tittat på mig och sagt:
- Jag förstår verkligen inte vad jag skulle ha svarat där Monica? Shit, vad snygga ben du ha fått! Hur gör man? Så vill jag också se ut! Eller skulle jag ha sagt att du passar alldeles ypperligt i ytliga blodkärl och att det var riktigt klädsamt? Du tycker ju uppenbarligen inte själv att det är fint, så jag trodde att du ville ha en lösning på problemet!
- Lösning? Humpffff... Han fattade då ingenting! Jag ville ju höra att jag var snygg så klart! Hur svårt var det att fatta? Skulle det vara så avancerat att ljuga lite, när det var för att göra sin flickvän glad?
Catrin hade fattat betydligt bättre då jag hormonell och höggravid hade åkt hem till henne och snyftat! Först hade hon talat om för mig att jag var skitsnygg ändå, att det inte var så farligt, samt att det var mest jag själv som tänkte på det. Därefter hade hon sagt att det knappt skulle synas när jag blev lite brun till sommaren och slutligen, efter det, kom lösningen! Hon hade då visat upp en mirakelcypressolja, (om jag mot förmodan ändå skulle vilja lösa mitt nästintill obefintliga problem), som jag skulle massera mina mina ben med 2 gånger per dag. Tro det eller ej, men blodkärlen försvann faktiskt nästan helt, (sen om det var oljan eller massagen får du själv avgöra!) Jag hade även fått en annan käck olja för att slippa bristningar på magen och därmed kunnat fullända den fina "blanka-säl-looken" genom att formligen glida runt mellan lakanen likt en strandad valross om nätterna helt flottig! (Fick inga bristningar heller, så det var det värt).
Nej, det där med kommunikation man-kvinna emellan, verkade allt förbli ett evigt gissel! Tur att jag inte hade det problemet nu! Svårt att bli missförstådd av en mikrovågsugn och en kudde menar jag! Det var bara kommunikationen med min Lillprins som felade ibland! BVC hade sagt att hörseln var utmärkt, men jag hade konstaterat att de, (kanske för att göra mig glad), hade blåst mig totalt och att Mio stundtals hade så nedsatt hörsel att han verkade vara nästintill döv... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar