Hörnskåpet får en hormonbehandling!

Jag studerade min fossing och konstaterade lyckligt att den fruktade dödliga fotsvampen inte hade varit fotsvamp, utan blåsor som hade uppkommit i samband med min löpning. Verkligen superskönt, jag som trodde att jag i all min fräschhet hade gått och blivit äcklig! Aldrig roligt när det händer! För att skapa någon som helst balans i det hela, hade snittet för min pussycat blivit lite infekterat och återigen börjat göra lite ont. Mio däremot tyckte att hans mamma var hur cool som helst och ville gärna att jag skulle visa upp min "knapp" för alla vi träffade! (Gärna okända människor på stan och allra helst handikappade eller kraftigt överviktiga, så kunde vi ju prata krämpor oss emellan!) Han tyckte att jag hade blivit lite av en transformer, med inopererade grejer i kroppen och var nästan grön utav avund! Han hade därmed
bestämt att han också ville gå på cellgifter när han blev stor! Verkligen något att se fram emot, som var alldeles för få förunnat! Förövrigt kände jag mig märkligt nog i princip som vanligt, så något låg nog och lurpassade runt hörnet ;)

Jag hade köpt en grön plåtlåda med ett rött kors på ifrån Kvibergs överskottslager till Mio i julklapp. Denna var tänkt att han skulle ha som sin egen odödliga doktorslåda och hade den överlevt ute i fält, så borde den även klara av hans mjuka handlag! Jag hade fyllt den med allt ifrån gasbindor till munskydd, fast sprutorna var ändå det som stod högst i kurs! Han hade blivit så lycklig att han hade hoppat upp och ner då han fick sprutorna, ända tills han studerat dem närmare och buttert hade muttrat:
- Men, det finns ju ingen ago, (nål på italienska)! Vart har du gjort av den?
- Så roligt ska vi inte ha det, hade jag snabbt svarat.
Därefter hade det tagit uppskattningsvis 4 minuter, innan han hade uppmärksammat att vårt hörnskåp tydligen var i akut behov utav hormonstimulering! Med min forna sprutpenna hade han sedan begett sig emot skåpet i smyg, tryckt in sprutan i låset och knäckt av hela spetsen ! Underbart är kort... eller vad säger man? Kunde ju alltid hoppas på att hormonstimuleringen fungerade lika bra på skåpet som på mig och att den kunde komma att kläcka en sisådär 33 nya skåp med nya lås inom några dagar! 33 kanske var lite att ta i, men en tio stycken skulle nog kunna komma att gå åt i detta hus, inom loppet av några år tillsammans med min BJ!

Som sagt, man får vara glad för det lilla i livet och kanske skulle man kunna fira ful-fotsvampens hyckleri med ett litet glas... ja, kaffe, vad trodde du din lille alkis ;)