Ja, tänkte jag för mig själv. Det vore ju jävligt ovanligt att hoppa över en upplevelse i mitt liv! Varför följa mängden, när man kunde vara kärringen mot strömmen och toppa procenten? Hade ju i och för sig varit väldigt schysst om snäckan, ben och armhålor blev avlövade på livstid! De 3 envetna, svarta kärringastråna på hakan, kunde jag faktiskt också tänka mig att avvara! Då behövde jag ju dessutom inte göra någon "brasse" utan kunde sälja min emlakräm! Dessvärre växte håret "oftast" ut frodigare, mörkare och lockigare än innan efter en avslutad cellgiftsbehandling och det vore ju verkligen klädsamt! Jag hade annars mer än "en kompis", som garanterat skulle köa för att få köpa min bedövningssalva till sin man istället. (Dock inte med syftet att avlägsna hår, utan för att bedöva något helt annat!) ;)
- Tror du att du kommer att dö utav din cancer Monica? Frågade Christer rakt ut.
- Nej, svarade jag snabbt. Det är just därför jag är så skeptisk.
Han reste sig upp ur stolen och ställde sig mitt på golvet.
- Om man radar upp en bra och en dålig sida här på golvet så hamnar du på bra-sidan, sade han och ställde sig i den högra raden han hade gestikulerat fram.
- Det handlar i princip bara om att det inte hade spridit sig och aggressivitetsgrad och annat har betydligt mindre betydelse. Du är i nuläget frisk vad vi vet och tror, men, jag säger men, om det skulle finnas någon liten cancercell som ligger och lurar någonstans vill man se till att ta död på den med hjälp utav cytostatika.
- Ja, jag vet, svarade jag. Det är just därför jag är så skeptisk. Jag vet inte vad jag vill offra för att få något som jag kanske ändå får eller ändå inte får. Jag tror inte att jag kommer att dö av min cancer, men jag kan lika gärna bli överkörd av en bil om 3 år och gillar därför att leva i nuet. Har svårt att offra en massa tid för att "leva sen" och min livskvalité skulle bli 0 under många år om jag inte skulle kunna ha mitt sociala liv. Känner som morfar alltid sade. "Tänk om, om inte fanns"...
Hur många procent tappar håret utav dem som går på den behandlingen som jag gör då, frågade jag?
- Det finns ingen statistik alls på det, svarade han. Vi inom cancervården bryr oss inte om sådant utan tittar på blodvärden, immunförsvar och sådana faktorer som man numera lätt kan mäta. Det kanske lätt hade kunnat gå att se i form av ett blodprov, men ingen forskar på det.
Han uttryckte sig på ett sätt som tydliggjorde att han inte såg sig som en av "dem", som tyckte att det ovannämnda var rätt, men att det tyvärr var så man resonerade inom den svenska vården. Det handlade bara om att öka procenten som överlevde. Kvalitén på livet var dessvärre sekundär vad gällde statistik och forskarnivåer.
- Som jag ser det, fortsatte han, är det inga större risker med den behandlingen du går på nu vart tredje vecka, men några garantier finns det inte där heller. Har du märkt något?
- Nej, svarade jag, ingenting alls vad gäller håret. "Bara" magen, illamående och lite annat.
- Det skall kännas härifrån och hit, svarade han snabbt och svepte med sin hand ifrån munnen och ned till ljumsken.
- Men hur är det med kylmössa då, undrade jag. Jag vet att man inte nyttjar det här, men kan jag åka någon annanstans?
- Det används inte längre mig veterligen, då det inte direkt har påvisat några mirakel i verkligheten. Eftersom vi talar om helt skilda individer kan dessutom ingen veta hur mycket hår var och en som nyttjade kylmössa hade tappat utan. De kanske ändå tillhörde den skara som inte hade tappat håret i alla fall! Det är dock möjligt att du kan hitta något sjukhus som kan ruska fram en ur källaren.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite och tyckte om hans sätt att uttrycka sig, som ändå var lite humoristiskt i bakgrunden.
- Eftersom man tydligen skall undvika sol vid cellgiftsbehandling, inflikade jag, passade jag förresten på att boka mig en resa till Karibien. Tänkte bara fråga om man förstör sin behandling eller om det stämmer att man bara bränner sig lättare och kan få pigmentfläckar. Tänker så jag inte går och skaffar mig hudcancer också nu för att toppa det hela.
- Du förstör inget alls och får inte hudcancer av resan i sig. Man blir lättare röd helt enkelt, svarade han.
- Brunare alltså, svarade jag med ett leende. Det är ju strålande!
- Annars finns det ju parasoll som man såväl kan sitta under, samt liknande i miniatyr som man kan sätta i glas och åtnjuta i skuggan, svarade han snabbt tillbaka.
- Om jag bryter min behandling nu, har jag gjort allt i onödan då?
- Nej, inte alls! Allt du tar minskar procenten för återfall!
- Om jag tar de återstående 2 gångerna av denna behandling och hoppar resten av nästa sort, vad spelar jag med då? Stämmer det att jag redan har uteslutit 3% genom att välja bort "hallonpåsen" med det garanterat håravfällande medlet och köper 10% om jag tar detta.
- Ja, det stämmer. Kan inte svara exakt, men tippar på att det handlar om 5% om du tar halva behandlingen i runda slängar.
- Finns det fler alternativ? Mig veterligen finns det i vart fall 60 olika sorters cytostatikum som man nyttjar i Sverige.
- Ja, det stämmer, men lite av syftet med att ta cellgifter är ju också att det skall ha någon verkan. Man vill helst behandla med något som innehåller gift från idegran, för att angripa cellerna på ett annat sätt när det gäller adjuvant behandling för bröstcancer. Dessutom kanske välja något som man har provat på bröstcancerpatienter förut och inte bara ta något på måfå.
Det kändes onekligen som om han hade en poäng där och att det inte var som att dra en lott ur en hatt. Kanske inte skulle lattja till det för bra! Så roligt var det ändå inte att ta cellgifter bara för att fylla på listan av livserfarenhet!
- Inom cancervården speciellt brukar man bli mycket obekväm då någon avböjer det tilltänkta behandlingsprogrammet som man blir rekommenderad och går utanför ramarna. Jag anser att huvudsaken är att du vet vad du väljer Monica! Besluten är helt upp till dig och du är fri att bryta mitt i behandlingen, när du vill om du så önskar. Samma gäller om du väljer att ta resterande cellgifter av den andra sorten och märker att du tappar mer hår än du kan stå ut med, eller får andra oacceptabla biverkningar. Det som du har tagit är ändå vunnet och har reducerat dina risker för återfall.
Jag drog ett djupt andetag och tittade ner på min lista med alla resterande frågor.
- Jag tar min behandling idag, svarade jag snabbt! Vad jag gör sedan får jag se. Jag har lite mer frågor här om allt möjligt, men känner mig inte så oroad över denna sorten.
- Du har ju redan tagit risken en gång, sade han och log vänligt.
- Nej, inte som jag ser det svarade jag. Jag visste ju inte om att det fanns någon risk för "alopeci", svarade jag och log tillbaka.
Smallsteps, tänkte jag för mig själv. Undra när jag skulle lära mig det? En sak i taget var inte min grej och jag log när jag tänkte på min lilla prins som jag kunde reta ihjäl mig på med sina 1000 frågor och projekt. Allt kom ifrån mig, i rakt nedåtstigande led. Stackars barn som hade fått mina dampiga och frågvisa gener... ;)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar