Cancer - it´s on the house!

Det knackade på dörren och jag gick och öppnade för Tobias Sandblom ifrån "Kungsbacka nytt", som skulle komma och intervjua mig i mitt "château de trä"! Jag kände honom egentligen inte alls, men visste väl vem han var. Om man var uppvuxen i metropolen Åsa city, var det rätt svårt att inte veta vilka övriga i samma åldersspann var. Det var till och med så bra att folk visste saker om dig, som du inte ens själv var medveten om att du hade gjort! Jag mindes särskilt en gång då en kille som hette Andreas hade kommit fram till mig på en strandfest när jag var 13 år och sagt;

- Monica du är en sådandär som ligger med alla!
- Jaha, vad spännande, sade jag! Jättekonstigt, för jag har själv inte märkt något alls! Känner mig lite blåst på konfekten måste jag säga! Här gick jag runt i tron om att jag faktiskt inte hade legat med någon alls och så kommer du och avslöjar för mig att jag ligger med folk hela tiden! Utan att ens märka något dessutom! Det är ju jättekonstigt måste jag säga! Hur gick detta till? Visst var jag förvirrad redan då, men något borde man väl ändå ha känt av tyckte jag allt! Jag kanske hade sovit, för full hade jag aldrig varit då heller? Väldigt underligt...

- Du umgås ju med Emma och hon ligger ju med alla! Sade Andreas.
- Jaha, svarade jag! Nu fattar jag! Du har väl själv legat med Emma om jag minns rätt, eller?
- Ja, det stämmer! Svarade Andreas.
- Märkte du när vi låg med varandra då? Frågade jag. För jag måste erkänna att jag vare sig märkte av något eller minns det! Har du någon bra förklaring till det? Eller är du kanske bara välutrustad så att säga, så att det inte märks så mycket menar jag?
Andreas tittade på mig och skrattade.
- Förlåt, sade han sedan.
- För vad? Frågade jag och ansträngde mig för att se tillgjort förvirrad ut!
- För att jag drog slutsatsen att du var likadan som henne bara för att ni umgås.
Han fick ett leende och en kram, sedan var det överstökat!

Detta var dock en av anledningarna till att jag nu valde att själv berätta min egen historia på riktigt, istället för att andra skulle göra sina egna tolkningar av hur mitt liv såg ut "egentligen". Efter ett par varv på bygden så hade jag nog inte bara haft bröstcancer, utan var nog redan död sen flera år tillbaka utan att jag hade märkt något! Alltid lika jobbigt när det händer tänker jag! När man går och dör utan att märka det alltså menar jag!
Jag erbjöd Tobias fika och kaffe såklart, vilket han till min glädje avböjde så att jag kunde halsa hela kaffekannan själv! Intervjun gick snabbt och lätt och det kändes faktiskt mer som en vanlig fika.

- Vad tycker du om min blogg då helt ärligt? Frågade jag nyfiket. Om du har läst då vill säga?
- Jo, det är bra, men jag kan inte läsa allt.
- Kan inte?
- Nej, jag är hypokondriker!
- Eeh, hypokondriker?
- Ja, jag tror ofta att jag har fått cancer, så jag har en massa mystiska knölar att kolla upp! En konstig knöl sitter här i nacken! Att den var en cancerknöl var jag helt övertygad om, så jag kollade upp det!
- Men det var inte cancer?
- Nej, det var det inte.
- Men vad har det med bloggen att göra? Du tänker att cancern smittar, så du vågar inte läsa för att det skall ploppa upp små tumörer här och var medan du läser?
- Nej, men jag blir stressad och känner efter överallt om jag har några mer konstiga knölar som jag behöver kolla upp! Vad är det som ryker där borta? Jag ser rök!!!
- Jasså, det där! Nej, det är inget att bry sig om! Det är inget farligt alls! Det är bara magisk cancerrök som kommer att göra dig sjuk på studs! Det kommer att ploppa upp tumörer på dig likt svampar i skogen! Jag lovar!

Tobias skrattade och lugnade ner sig lite.

Det var hur som helst en trevlig och avslappnad fikaintervju och jag kunde konstatera att Tobias var en trevlig och jordnära kille med en skön självdistans. Låt oss bara hoppas att han klarade sig undan den onda röken, som för övrigt kom ifrån min varma kaffekopp på köksbänken ;)