Ett välbekant sug...

Jag satt och fingrade på min iPhone och såg att meddelandelampan på Badoo signalerade om 45 nya meddelanden. Kanske vore det bäst att ta bort appen ifrån telefonen? I Encounters stod det att 3288 killar ville träffa mig och jag tänkte att de nog tillhörde min skara av seriösa friare som stod på utsidan trätältet med sina nummerlappar bakom kravallstaketet!

Det var Robban som hade tipsat mig om nätdejting i våras och jag tänkte att det kanske vore värt att ge det en chans! Sagt och gjort laddade jag ner appen och kände mig spänd inför vad som fanns därute på B-marknaden, för sådana som mig som "började om på nytt" och levde lite mer "Tomten är far till alla barnen-livet". Sagt och gjort laddade jag ner appen och började se mig omkring ibland alla de tusentals killar som fanns på marknaden. Ganska snabbt hade det plingat till i min telefon och jag såg att jag hade fått ett nytt meddelande ifrån en "Johan". Spänt öppnade jag min inbox och läste;
- Suga ...?
Där satt den, tänkte jag och kände hur lyckan spred sig i hela kroppen! KÄRLEK!!! Detta var helt klart mannen i mitt liv! Tänk att han hade träffat så rätt utan att han kände mig alls!!! Jag hade vaknat i morse och känt att jag var sugen på något, men hade liksom inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det var! Jag hade försökt klura ut det genom att ta det systematiskt. Choklad? Nej, det var det inte... Chips? Nej, inte det heller! Gud var svårt detta var! Kaffe? Nej, där började det kännas hopplöst! Slutligen hade jag gått bort till skafferiet för att dra det sista triumfkortet, (fast med hoppet om att det inte var det heller, eftersom det var tydlig alkisvarning på det klockan 7 på morgonen), öppnat, samt beskådat riojaflaskan, men nej... inte det heller. Vad var jag sugen på? Jag hade känt mig uppgiven hela dagen tills nu då "Johan" äntligen kom och satte fingret på precis just det jag behövde! Suga ... så klart! :)

Jag funderade en stund på om jag skulle skriva tillbaka ungefär lika kortfattat;
- Dum i huvudet?
Men jag konstaterade att han nog mådde betydligt bättre ovetandes om sin hjärnkapacitet! Som sagt, jag hade ju bara haft en cancertumör och var i nuläget "botad". För honom såg framtiden betydligt mer dyster ut, då hans åkomma var garanterat obotbar!

Ja, som sagt... Säg mig Pernilla vad är en marängsviss utan banan? Just nu kände jag lite som Mia Skäringer faktiskt! "Jag tror visst att snäckan slöt sig". Man kunde nästan höra ett klickljud i trätältet! Nej, dunkuddar och mikrovågsugnar var helt klart underskattat! En sak var jag helt säker på och det var att jag mycket hellre skedade med Mio, än att någonsin behöva träffa "Johan"...